Litterär morot

Just nu läser jag med morot.

Jag fick för ett par år sedan en bok om operativsystemet Linux av en kompis som rensade ut grejer inför sin flytt till USA. Jag är intresserad och jag vill läsa den. Det är bara det att jag har lite svårt att verkligen göra det.

Nu lockade min partner med: ”När du har läst den och har den som bas har jag tänkt köpa en riktigt bra bok till dig om just Ubuntu.”

Linux – Ubuntu är det operativsystem jag har i min dator. Jag har Windows xp också, men det är Ubuntu jag använder, och använder man det som jag gör bör man egentligen kunna mer om det än jag gör.

Det fungerar! Jag läser. Och intressant är det. Även om boken är i äldsta laget och jag till och från har åsikter om författarens attityd. Det var tydligen en bra morot.

Utöver ovan nämnda datorlitteratur frossar jag just nu i Wodehouse. Startade upp härom veckan med ”Pengar till skänks”, fortsatte med ”Det våras på Blandings” och har nyss störtat huvudstupa in i ”Ferm expedition”.

Dessutom har jag börjat läsa ”Det våras på Blandings” en gång till; nu i form av högläsning för min partner. Just nu har det varit en lisa att läsa högt. Jag är nämligen sjuk och när jag högläser är enda gången det inte killar i halsen och det är skönt, för jag gillar inte att hosta.

Nu juice, nässpray och sängläge.

Sopig sopsorterare blir bättre

Apropå listan jag skrev häromdagen:

Jag har kommit på att vad det gäller sopor och sopsortering är det bästa jag kan göra att börja med att skapa förutsättningarna. Finns det utrymmen som bara står och väntar på plast-, glas-, och metallförpackningar kommer jag att lägga dem där helt enkelt för att det är lika lätt att lägga dem där som i soppåsen.

Så igår tog jag mig i kragen och röjde ur botten på garderoben i min hall.

DSC01663

Sedan inredde jag med en påse för glas och en för plast. (Metallpåsen finns redan i köket och pappersåtervinningspåsen i hallen.)

DSC01665

Längs till vänster fick jag även i en ”pås-påse” där man kan ta en ny papperskasse när det behövs.

Voila!

Ett steg i rätt riktning.

Någon WordPressbloggare, hjälp!

Finns det någon här på WordPress som har lyckats rotera en bild och lyckats spara ändringarna och få bilden att lägga sig åt rätt håll i bloggen och som kan hjälpa mig med det.

Gärna någon som dessutom lyckats bevara sin mentala hälsa i processen, även om jag inser att det är att begära ganska mycket.

Tillbaka på ruta ett

En annan sak som står på min ”att-göra”-lista är att lära mig hur jag lägger in bilder på den här bloggen.

Det har alltid varit ett gissel för mig på alla bloggar. Och alla tycks ha olika system, vilket gör att jag måste lära allt från början varje gång.

Jag gillar inte att trassla och fippla och hålla på med bilder, vilket jag gnällde om det i ett inlägg senast för ett par veckor sedan.

Efter initialt motstånd brukar jag dock lära mig. Håll tummarna!

Där tog jag mig själv på bar gärning

Att flytta min blogg har visat sig bli en påminnare.

När jag kopierade över profiltexten från den förra bloggen till den här och läste vad jag hade skrivit den där gången hajade jag till. Det lät genomtänkt och organiserat. ”Planen är att gå igenom ett område i taget och undersöka hur jag kan göra det så miljömässigt som möjligt.” Man skulle kunna tro att jag är sådär metodisk och strukturerad när man läser det. Att jag har saker under kontroll, vet vad jag pratar om och rent av vet vad jag gör. Hu! Det gör jag ju inte. Jag skulle nästan bedömma att det kvalar in som falsk marknadsföring.

Hur det än ligger till med den saken gillar jag idén. Jag vill fortfarande gå igenom min tillvaro och förbättra. Så jag ska göra en uppsträckning och börja tugga mig framåt i processen. Till exempel:

  • Ekobanken. Jag skrev ett inlägg den 5 maj efter att ha ringt dit. Jag vill ta tag i det igen och se hur jag kan organisera det hela på något bra sätt.
  • Återanvändning.
  • Göra själv. Bland annat tvål och kläder och mindre träföremål.
  • Sängkläder.
  • Cykeln. Min älskade cykel är ett pågående projekt.
  • Sopor. Jag är inte världens bästa på att sortera och har tidigare fått en liten ”uppsträckning” av en läsare för det ;). Den funkade.

Det här var lite som jag på rak arm kunde komma på. Det finns oändligt mycket mer. Men allt i sinom tid.

Jag är inte en sådan person

Jag har tänkt så mycket.

På samhälle, politik, lagar, rättsväsende, forskning. På ekonomi, på det globala klimatet och andra världsfrågor.

Jag ville skriva om det, för jag bryr mig. Jag mer än bryr mig; jag brinner för det. Jag har tyckt att det jag skriver om är så litet, futtigt och oseriöst. I timmar har jag suttit och letat, hittat och läst politiska bloggar. För att bli inspirerad. För att lära mig. För att fatta mod till att närma mig den genren själv.

Jag beundrar de politiska bloggare jag har stött på. De är så engagerade. Så pålästa. De lägger fram teorier, presenterar forskningsrön och framför åsikter på det där typiska lite ”avancerade” sättet att uttrycka sig.

Det är ofta intressant, ibland kul och vissa gånger rent av rasande spännande.

Det är bara inte jag

Det handlar inte om att intresse saknas – det gör det inte. Det handlar definitivt inte om att jag inte begriper det – det gör jag nog fasiken!

Jag är bara inte en sådan person.

Jag är ingen opinionsbildare eller debattör. Jag står inte i hetluften. Jag skulle fortfarande vilja, men det lutar åt att jag skippar det.

Jag har sagt det tidigare, men den enda som inte tycks ha fattat är uppenbarligen jag själv. Jag bör troligen inte engagera mig politiskt – jag blir för arg. Jag har medvetet valt det fokus jag har på den här bloggen – det är inget som bara ”råkade bli”. När jag nu överväger att skifta fokus upptäcker jag att jag tydligen känner mig själv bättre än jag begrep. Jag tog rätt beslut från början.

Jag kommer att fortsätta följa de politiska bloggarna, läsa, kommentera och kanske ibland själv publicera ett och annat inlägg med ”politisk anstrykning”. Det är när allt kommer omkring inte det enda jag gillar men inte gör själv. Kollar på allsvenskan – men spelar inte fotboll, lyssnar på musik – men spelar inte…ni ser nog poängen.

Nosce te ipsum!

Skamlös matorgie

Plötsligt kom inspirationen över mig att skriva om mat.

Jag är inte mycket av en ”matpratare”, men allvarligt talat; den mat jag nu tänker skriva om skulle kunna få en sten att brista ut i lyriska serenader.

Det började med att jag upptäckte disken med ”viltkött” i mataffären.

För några veckor sedan tillagade min partner en rätt som jag bedömde skulle ha goda chanser att kvala in som huvudrätt på nobelmiddagen.

Enbär- och timjankryddade älgfärsbullar serverade med kokt potatis, kryddad gräddsås, smörstekta kantareller och krusig blomkålssvamp och som tillbehör  hemkokt lingonchutney.

Alla ingridienter är sjävklart ekologiska. Dock är det svårt att KRAV-märka det vilda, det vill säga älgköttet. Detsamma gäller svampen och lingonen som vi har plockat själva.

Nu ikväll var det så dags igen.

Ugnstekt örtkryddad rådjursfilé med råstekta rotsaker, smörstekta kantareller, svartvinbärskryddad gräddsås och som tillbehör samma underbara lingonchutney som vi hade till älgbullarna.

Att sitta och kalasa på ovanstående en vanlig måndag fick mig nästan att känna mig manad att uppsöka biktstolen. Kändes syndigt gott. Nu hade vi egentligen tänkt käka upp Bambi som söndagsmiddag, men igår var jag sjuk och min partner ur form så det fick bli idag. Och varför skulle man inte förgylla en måndag lika väl som en söndag…

Ja! Jag gjorde det!

Att blogga kan tydligen göra att jag får saker gjorda.

Nyss var jag på Naturskyddsföreningens hemsida med anledning av mitt förra inlägg. Då kom jag på att deras tidning ”Sveriges Natur” som jag väntat så länge på och som borde ha kommit för flera veckor sedan fortfarande lyser med sin frånvaro. ”Det där borde jag ringa och kolla upp” har jag tänkt flera gånger.

Till saken hör också att jag har en viss aversion mot telefonerande. Jag skulle inte gå så långt som att kalla det telefonfobi, men jag drar mig ofta för att ringa.

Men nu gjorde jag det!

Jag var lite orolig för att det skulle ha blivit något mackel med autogirot, vilket killen som svarade också tycktes tro, för det kom ett lätt förvånat: ”Nej, du står som aktiv betalande medlem”.

”Det kan ju hända att den kommit bort i posten” föreslog han sedan. Och då slog det mig; Naturligtvis har den kommit bort i posten! Postutdelningen här är till och från rena katastrofen. Det kan förvisso vara så att det beror mer på sorteraren än på utdelaren, men lika fullt kommer post fel och bort orimligt ofta.

Jag hade nog lyckats glömma vilken cirkus postgången här kan vara. Men nu blev jag påmind igen. Så fick jag en anledning att bli arg idag också.

Ett exemplar av tidningen skulle killen jag pratade med skicka pronto. Så jag får glädja mig åt att den är påväg och att jag snart ska få njuta av den…förhoppningsvis!

Prövat och oprövat

I mitt livs allra första blogginlägg ”Grön gröngöling börjar blogga” nämnde jag en butik med helekologiskt sortiment.

Butiken heter Källan.

Jag har handlat där regelbundet sedan jag flyttade till området för drygt sex år sedan. Källan är för mig verkligen en ”god granne” (i det här fallet har det uttrycket en trippelbetydelse) och då och då går jag in där även när jag inte behöver handla något, bara för stämningen, myskänslan och hemtrevnaden. För att varva ner några pinnhål och sänka tempot en aning.

Det här stället är väl beprövat av mig och jag kan å det varmaste rekomendera ett besök.

Ett annat ställe som faktiskt legat vid Brommaplan i flera månader, men som jag skam till sägandes inte kom mig för att besöka förrän häromdagen, är Ontheway café.

Ett litet men riktigt mysigt pyttefik som ligger alldeles bredvid spärrarna till tunnelbanan.

Jag hittade ingen hemsida, kanske har de ingen. Ett tips och en kort beskrivning hittade jag dock på Sustainable Stockholm – en sida som jag i sin tur hittade på grund av att jag sökte efter Ontheway. Se där vad man kan få tag i. Ontheway finns listat under ”Ekologiska caféer”.

”Personalen rekommenderar att man tar med egen mugg” står det. Det visste inte jag när jag hastade dit härom morgonen, men jag hade egen mugg ändå. *Stolt*

Som avslutning något oprövat.

Nyligen öppnade en ekologisk pizzeria på tunnelbaneplanet vid Hötorget. Jag har inte varit där än, men planerar ett besök. Detta trots att den delen av stan verkligen inte är mina favoritkvarter.

Pizzerian heter Gaia Pizza.

Inte heller här hittade jag någon hemsida. Jag hänvisar till en notis hos Naturskyddsföreningen.

Har någon varit där så berätta gärna.

Hoppsan!

Jag tittade igenom ”Min gamla blogg” för att kolla att det hade blivit rätt när jag lade in den.

Något som jag insåg att jag har glömt att skriva om var mitt och pojkvännens besök på Växplats Nybyn lite tidigare i höst.

Pumpan jag skrev om häromdagen är köpt där.

Vi kom dit sista helgen för säsongen som det var öppet, så för en gång skull så impulshandlade jag en del.

Massor av mina byxor har på senaste tiden gått sönder och jag hade dagarna innan besöket upplevt en skriande byxbrist. Så när jag hittadet ekologiska kläder från Miljöklon så slog jag till.

Det blev ett par hampabyxor och två par mjukisbyxor i velour.

Underbara tomater, ekologisk gräslök samt hallonmarmelad med mörk choklad och chili var några andra spännande kap.

Dessutom satt vi och fikade mitt inne i ställets berömda pelargonutställning, samt promenerade i trädgården och örtagården.

Jag blev väldigt förtjust i stället.

Först dagen efter upptäckte jag att jag hade glömt min jacka när jag var i provrummet.

Jag ringde och pratade med ägarinnan som snart skulle åka på semester. Jag sa att det inte var bråttom och frågade om hon ibland åker till Stockholm och i så fall kunde tänka sig att ta den med, så kunde jag åka och möta henne.

Häromdagen kom hon hem från semestern och ringde mig.

Hon sa att hennes sambo skulle till Stockholm och kunde lägga den i receptionen på sin arbetsplats.

Och där var jag och hämtade den i fredags 🙂

Det gör mig glad när människor hjälper varandra.

Dessutom innebar det här att jag inte behövde åka tillbaka och hämta jackan och det sparade en bilresa nästan till Norrtälje.

Det blev i alla fall lite mindre miljöpåverkan att den fick hänga med någon som ändå skulle åka.

Psst! Jag rekomenderar varmt ett besök på Växplats Nybyn för den som har möjlighet. De öppnar igen i maj. Håll utkik på hemsidan!

« Older entries