Knight in shining armour

Det var länge sedan jag hade så svår skrivtorka som nu.

I helgen var jag på lajv.
Jag spelade riddare. En roll som jag har spelat på ett tidigare lajv också.
Inte riktigt en roll som bara går runt och är ”fina riddaren”.
Den här rollen är en härdad krigsveteran som har blivit avtrubbad och nu är ganska blodtörstig och inte riktigt har känsla för nyanser och att vara finkänslig.
Hon kan sitta och berätta ”splatter” vid banketten till exempel.

Det är inte alldeles okomplicerat att spela krigsveteran.
I alla fall tycker inte jag det.
Inte bara att patrullera och stå på vakt i minusgrader och att rusta av och på flera gånger om dagen.
Det är den där mentala biten; att aldrig vara riktigt glad, att gå runt och vara sammanbiten och fåordig och att hela tiden relatera till krig i samtalen.

Exempel:
”Han har det inte lätt, värdshusvärden; är han borta en stund så är folk över honom som ett pilregn när han kommer tillbaka.”

Just det här lajvet var dock lite lättsammare än de tidigare lajven har varit där jag skulle gestalta krigsveteran, så det blev endel skratt också.
Alltid är det ju någon tokstolle som berättar något dråpligt. Tydligen kan man överleva ett fältslag genom att dyka ner i en gryta med ärtsoppa.
Den berättelsen kunde inte ens min roll låta bli att garva åt.

Och till den som tror att jag har haft en supertung helg och nu är knäckt av att utforska de mörkaste skrymslerna i det mänskliga psyket; icke så.
Det har faktiskt en viss tjusning att spela lite halvpsykad, chocka folk med osmakligheter och markera status…

ANFAAALL!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: