Skicka vidare

Häromdagen skrev jag i Skurkmuppens bekännelser att jag skämdes för att mina barn ska resa med flyg när de hälsar på mina föräldrar.

Med tanke på att mamma och pappa har bjudit dit barnen och betalat biljetterna kan det ju låta ruskigt otacksamt.
Så var det ju inte menat, så det här inlägget är en hyllning till mamma och pappa.

Jag tänker ofta på att jag har så fantastiska föräldrar.
Jag är väl medveten om att många far- och morföräldrar inte skulle bjuda sina barnbarn till sig i två veckor.
Det kan vara brist på tid, pengar, plats, möjligheter eller förmåga.
En del vill inte.

Mina föräldrar har ställt upp så kopiöst mycket mycket; både för mig och mitt syskon och för våra barn.
Vi har fått tid, tålamod, hjälp, stöd, engagemang, körkort, ekonomisk hjälp, tröst, plats, uppmuntran och kärlek.
De finns alltid där.

Men det kändes ändå lite pinsamt att sitta och köpa flygbiljetter.
Liksom, ”Den där Ekomuppen sitter minsann och skryter om sitt miljöengagemang, men se vad som händer när man vänder ryggen till; Flygbiljetter minsann!”

Men de där två sakerna – tacksamheten och skammen – är liksom skilda från varandra.
Och just nu orsakar det hos mig en kognitiv dissonans. Så enligt forskare och psykologer ska jag nu börja försvara mitt agerande och hitta på ursäkter rationaliseringar och bortförklaringar till varför inköpet av flygbiljetter inte alls står i konflikt med mitt miljöengagemang.
Men se det tänker jag inte!
Jag får leva med det och konstaterar att jag är en skenhelig, inkonsekvent, dubbelmoralisk hycklare!
Sug på den!

När jag fick barn funderade jag mycket över allt som mina föräldrar har gjort för mig och grubblade över hur i all världen jag skulle kunna ge tillbaka det.
Jag kom inte fram till något bra svar.
Inte förrän jag började fundera på det från en annan vinkel.
”Ok, ponera att jag gör allt det mamma och pappa har gjort för mig för mina barn. De växer upp. Vad skulle jag vilja ha i gengäld av mina barn?”
Jag kom fram till att jag inte skulle vilja ha något. Jag skulle bara önska att de tog väl hand om sina barn.
Det var en aha-upplevelse och en ganska rörande tanke.
Ge inte tillbaka; skicka vidare!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: