Planterat

Jag glömde berätta att jag hade med mig en BookCrossing-bok till Rosendal och ”släppte ut” (planterade?) den där.

Och en sak till:
Sex dygn efter planteringen ser ärtskotten ut såhär.

Rosendals Trädgård

Eftersom jag planerar att så och odla i år ringde jag häromdagen till Runåbergs fröer för jag ville veta om de har någon återförsäljare i Stockholm eller i närheten.
Jag fick veta att Rosendals Trädgård säljer dem.

Så idag bestämde jag mig för att bege mig dit.
I sista stund kom jag på att jag har slut på jord och ringde trädgården och frågade om de säljer jord.
Jodå, det gör de.
Antingen per liter som man får ösa upp själv eller på 50-literssäckar.

I vanliga fall om jag hade bestämt mig för att köpa 50 liter jord hade jag faktiskt lånat min partners bil.
Det är inte alls miljösnällt, men det finns gränser.
Nu är emellertid bilen i ett skick som gör att ingen av oss vill köra den om vi inte har kniven på strupen.
En eller flera saker i underredet är löst så den skramlar, den läcker till och från bensin, avgassystemet har ett hål så den låter som en traktor och dessutom går den oerhört ryckigt och har ibland svårt att starta.
Inte ta bilen alltså.

Jag tog på mig familjens största ryggsäck – ironiskt nog ägd av familjens minsta medlem – och knatade iväg.
På väg ut tänkte jag; Neej, vad tusan, jag tar med pirran!

För att komma till Rosendal – som ligger på Djurgården – måste jag åka tunnelbana från Bromma och sedan någonstans byta till buss 47.
Jag åkte till Odenplan.
Fick se en stor trälåda stå dumpad och skräpa och tänkte att den skulle vara bra att odla i, men bestämde mig för att inte släpa med den ut på Djurgården utan chansa på att den skulle stå kvar på hemvägen.

När jag gick från busshållplatsen vid Waldemarsudde och till Rosendal var det soligt, varmt och vackert och vitsippor överallt.
Då var jag riktigt irriterad på mig själv för att jag inte tänkte på att ta med mig kameran när jag gick hemifrån.
Nåja, jag får leva på minnet.

Jag hittade fröna jag ville ha.

De hade inte den sorts tomatfrön jag ville ha, men jag köpte två tomatplantor i stället.

Sedan flög fan i Ekomuppen!
Jag köpte två 50-literssäckar med jord, spände fast dem med spännremmar på pirran och traskade mot busshållplatsen.

Det var tungt. Det ska jag inte sticka under stol med.
Jag fick ta i för kung och fosterland varje gång jag skulle på en buss (eller ska jag säga prins och fosterland med tanke på att jag gick på vid Waldemarsudde?) och det var inte helt lätt att gå av bussen heller.
Och som bonus var jag tvungen att göra det två gåner också för jag var tvungen att byta buss eftersom den första som kom inte gick hela vägen.

Och jodå, trälådan stod kvar och skräpade.
Med tanke på slit och släp och genomsvettig Ekomupp ligger det nära till hands att tro att Ekomuppen lät bli lådan.
Men icke!
Ekomuppar ger sig inte så lätt!
Jag baxade med mig lådan också.

På tunnelbanan var det komplett knökfull men till slut lyckades jag knyckla in mig i ett hörn där jag inte var alltför mycket ivägen i alla fall.
Det var för övrigt första gången i mitt liv jag färdades tvärs igenom hela stan med 100 liter jord.
Jag måste erkänna att promenaden från tunnelbanestationen och hem till lägenheten var riktigt, riktigt dryg, men hem kom jag.

Nu har jag för första gången någonsin tömt min kökskompost.
Mycket av avfallet hade blivit jättfin mull, men jag upptäckte att äggskal ska man inte lägga i den. Nu har jag lärt mig det!

Jag har letat krukor, städat och gjort iordning komposten och förberett allting inför plantering och sådd.
Problemet är nu att jag inte vet om jag orkar så och plantera.
Jag är nämligen helt slut!

Slit och släng, eller….

Uttrycket ”slit-och-släng” används ofta med en negativ klang.
Jag skulle vilja filosofera lite runt det begreppet.

Att använda något man skaffat sig – slita – tills det är…tja, utslitet tror jag inte är något negativt – tvärtom.
Min partner brukar säga att ”det största problemet är nog inte slit-och-släng utan köp-och-släng”, det vill säga att bara köpa på sig en massa saker som aldrig blir använda, som ligger och tar upp plats ända tills man kastar bort dem i en storröjning – ofta i syfte att frigöra yta för att kunna köpa på sig mer saker.
Att däremot slita något, det vill säga använda en sak dess fulla livslängd och inte köpa på sig mer förrän man verkligen behöver är betydligt bättre ut miljösynpunkt.

Sedan har vi då myntets andra sida.
Saker som slits för fort.
Saker som är av så usel kvalitet att de håller betydligt kortare tid än vad som skulle vara möjligt för just den saken.
(Allt har ju olika livslängd – man kan svårligen förvänta sig att ett par kalsonger ska hålla lika länge som en genuint välbyggd fåtölj.)
Förr i tiden (ja, nu ska jag bli sådär tröttsam och tjata om förr i tiden – ”det var bättre förr och ju förr desto bättre”) så byggdes och tillverkades saker i syfte att de skulle hålla så länge som möjligt.
Idag konstruerar tillverkningsindustin medvetet sina produkter för att de ska gå sönder efter en viss tid. För att folk ska tvingas köpa nytt när det passar företagen.
(För den som inte tror mig; synd! Jag vet inte var man kan hitta bevis för det här för det var så länge sedan jag fick lära mig det. Men jag minns att jag hade förtroende för källan – något man inte kan beskylla mig för att lättvindligt ha. Dessutom är påståendet sant!)
Denna del av slit-aspekten är försås mindre bra, men oavsett om kvaliteten är bra eller dålig är det alltid en usel idé att slänga fungerande grejer i soporna bara för att man tycker att blankt rostfritt är ”sååå himla förra året – i år ska det ju vara borstat!”.

När det gäller släng-delen känns det inte fullt så kluvet.
Släng är inte särskilt optimalt.
Slit-och-återvinn är bättre.
Eller kanske Slit-ut-och-återvinn.
Eller varför inte Byt-och-återvinn, eller Hyr-och-återvinn, eller Dela-och-återvinn, Skicka-vidare-och-återvinn

Bara det inte är Köp-och-släng!

Mysdag med barnet

Fjärde dagen hemma med barnet.
Men idag är hon frisk så imorgon blir det skoldag igen.

Idag har vi pusslat, läst, sett på film och tagit en liten promenad i solskenet för att gå och handla.

Nu har vi precis bakat kakor.
Typ småkakor med choklad. Den sagolika ekologiska och rättvisemärkta kakaon från Jardin Bio fick ingå i kaksmeten.

Barnet står fortfarande och formar de sista kakorna. Sen ska de gräddas och när de är färdiga förvarar jag dem i älsklingskakburken som har varit mormors.

När vi ska ha kakor till kaffet brukar jag servera dem i det här kakfatet som också är ärvt.

När natur och människa skapar konst tillsammans

Det här konstverket med den söta ugglan fick jag i present av min mamma för ungefär 15 år sedan.

Konstnären har tillverkat den av drivvirke och en sten som blivit slipad av havet och som hon fäst in i träet och sedan målat.

Den hänger på väggen ovanför min säng.

Borste för träskallar

På den underbara butiken Robygge i Ytterjärna brukar vi stanna till ibland när vi har vägarna förbi.
De har många saker jag ofta önskat att de skulle finnas, men inte trott att de faktiskt existerade.
En gång när vi var där hittade jag den här hårborsten helt i trä.

En glad överraskning. Jag hade gett upp hoppet om en hårborste i trä för flera år sedan.
Jag är uppväxt med en träborste med många och tunna piggar (de var nog i plast). Borsten blev utsliten och mamma köpte en ny.
För ett par år sedan bad jag henne köpa en likadan till mig så skulle jag ge henne pengar (hon är frisör och hade köpt den från en fackgrossist).
Då berättade hon att den sorten inte fanns kvar.

Den jag hittade nu har för all del tjockar piggar och glesare borst, men jag tycker faktiskt nästan lika bra om den som om ”barndomsborsten”.

Och jag behövde en ny hårborste.
Jag fick med mig en av mamma när jag flyttade hemifrån 1990 och den börjar faktiskt ge upp nu. Den tappar fler och fler piggar så snart duger den inte mycket till.
Men jag måste säga att jag inte anser mig ha slösat på resurserna just när det gäller hårborstar i alla fall.
– Ekomuppen; kan det bero på att du nästan aldrig borstar håret!?
– Schhh!

Gröna tankar

Igår packade jag in de torkade nässlorna i en glasburk.

Jag har också läst lite om krukodling och börjat planera lite för vad och hur jag ska så.
Jag vill så tomater, morötter och ruccolasallad samt några olika örtkryddor.
Egentligen vill jag ha en vanvettig massa grödor och funderar på hur jag ska få ut mesta möjliga av utrymmet på balkongen.
Bygga på höjden, fästa på väggen, hänga på räcket, ställa på golvet och till och med genom att hänga krukor i konsoller (eftersom jag bor högst upp och inte har någon balkong över att hänga i).
Men jag har beslutat mig för att göra som boken säger och börja i liten skala. Det är faktiskt bara dumt att ta sig vatten över huvudet.

Vårens första skott – PANG!

I förrgår planterade jag ärtor i krukor.
Idag tittade det första lilla ärtskottet upp. Pang!

Avslagen avkoppling

Jag sov på tok för lite i natt.
Har inte orkat göra någon nytta.

Vi började dagen med att åka till simhallen.
Simma en liten stund, dricka en kopp kaffe, sitta i bastun och softa.
Jag var så trött att jag la mig på en bänk bredvid bassängen och där låg jag som en tom säck tills min partner kom sa att det var dags att åka hem.

Jag bestämde mig för att bara ägna den här dagen åt avkoppling, men till och med avkopplingen blev en smula avslagen.
Läsa, umgås, dricka kaffe, åka och hämta barnet.
När vi kom hem upptäckte jag att barnet hade feber, så det blev ingen riktig fart här hemma trots att hon kom hem.

Nu ska jag dyka ner i boken igen.
Imorgon blir det VAB.

Alles in besten ordnung

Förbättring 2010 har idag fortskridit.
Jag har:

  • Gått igenom / rensat / gallrat två stora högar osorterade papper och tidningar.
  • Rensat och sorterat i ett bokskåp.
  • Städat sängbordet
  • Registrerat några utgallrade böcker på BookCrossing.

Nu ska jag bara hitta på något roligt ställe där jag kan ”släppa ut” böckerna.

« Older entries