Mat på balkongen

De små plantorna på balkongen fortsätter växa.
Här är spenat…

…och röd mangold.

Den fina trälådan som jag hittade har jag satt fast i balkongräcket med buntband och spännremmar och sedan ställt ner två balkonglådor i.

I lådan närmast kameran växer det plocksallat och i den andra har jag sått gräslök och basilika.
Den gröna buketten som står längst bort i lådan har min dotter plockat till mig.

Annonser

Manisk

Det här blir ett rätt personligt inlägg.
Stå ut med det eller sluta läs nu.

Eftersom de senaste veckorna har varit fullspäckade med grejer som behövt tas itu med – ofta omedelbart och i vissa fall helst igår – så har jag (tror jag i alla fall) lagt i någon slags överväxel.
Jag har ingen vidare förmåga till självinsikt och självreflektion för ögonblicket men jag gissar att det är så.
Det här beror – gissar jag också – på att mycket av det jag varit tvungen att göra har varit sådant som jag har svårt med.
Jag har i vuxen ålder (cirka tre år sedan) fått diagnosen ADHD. Hos just mig yttrar det sig i svårigheter med bland annat; telefonsamtal, kontakt med myndigheter, papper i allmänhet och blanketter i synnerhet samt att hålla många trådar i huvudet och många bollar i luften samtidigt.

Yeah! Right!
De som följt bloggen har säkert en viss uppfattning om vad jag har behövt göra.
Telefonera myndigheter och fylla i deras blanketter!
Skatteverket, folkbokföringen, försäkringskassan, skolan, sociala myndigheter samt bostadsrättsföreningen.
Flyttanmälan, skolplatsanmälan, ansökan om underhållsstöd, kontrakt i en aldrig sinande ström.

Samtidigt är jag nästan euforiskt lycklig över att ha båda mina barn boende hos mig så ovanpå den där överväxeln är jag nästan ”hög”. (Eller vad man nu ska kalla det.)
Nu kan jag liksom inte stanna.
Jag är uppskruvad, manisk och rastlös.
Jag vill fara runt och göra saker hela tiden och jag har massor av idéer om vad jag vill göra, men jag saknar förmågan att faktiskt slå mig till ro med någon uppgift och verkligen göra den.
Det är faktiskt jobbigt.

Igår kväll fick jag fara iväg på den där akututryckningen som jag fruktade att jag skulle bli tvungen till.
Röst i mängden (tröstande): Men Ekomuppen, du hade ju i alla fall din nya bok med dig.
Ekomuppen (med emfas): Men hur i hela friden kunde någon föreställa sig ens för ett ögonblick att jag skulle komma ihåg att ta med mig den!? Den glömde jag hemma såklart!
Nåja, väntetiderna var betydligt kortare än jag vågat hoppas så det gick riktigt smidigt trots allt.

Jag fick också en skopa beröm av min partner igår när jag beklagade mig över att jag hade tappat endel bollar de här veckorna.
”Älskling, du har faktiskt tappat färre bollar än vanligt – och då menar jag inte procentuellt utan i faktiska tal färre än vanligt.”
Det värmde.

Ännu mer värmde det att komma hem en stund senare.
Barnen hade visserligen gått och lagt sig och somnat, men partnern visade vad barnen hade tagit hem till mig tidigare på kvällen:

Jag hittade…

…en ny blogg.
Skogsbloggen
Naturskyddsföreningens Malin Sahlin inventerar skog i Sverige.

Tjuvstart

…på skörden kan man säga att det blev idag.
Det börjar bli fullt i ruccolalådan.

Så idag passade jag på att gallra.
Idag var det sådär tokmycket igen – så där som det är hos Ekomuppens familj just nu – så jag gjorde snabbmat.

Ekospagetti, ekologiska köttbullar och hemlagad italiensk tomatsås gjord på ekologiska råvaror. Tomatsåsen var dock tillagad tidigare i veckan så den behövde jag bara värma upp.
Och så de utgallrade, späda, ytterst delikata små ruccolaplantorna till det.

Mums, dubbelmums och mums igen!
Jag blandade ruccolan med de sista och i sanningens namn ganska eländiga små ärtskotten och fick på så sätt en blandad sallad. I enklaste laget visserligen men inte destomindre vrålgod.

Och det är faktiskt fortfarande lite för trångt i ruccolaodlingen.
Jag kommer att behöva gallra mer. 😀
Några små plantor ska jag ge bort till en kompis som vill plantera ut dem på gården i sin bostadsrättsförening på Söder.
Det sprider sig, det där odlarviruset. Och har man väl fått det är det nästan omöjligt att bli av med.
Som tur är!

En impulsköpares bekännelser

Händer det er också att ni skriver en genomtänkt inköpslista för att inte glömma något när ni står där i affären?
Händer det er också att ni kommer hem ordentligt med allt som står på listan plus en del annat som ni inte alls hade planerat att köpa?
Så skönt att veta att det inte bara händer mig!

I samband med de här företeelserna blir jag ofta mycket fashinerad över alla ursäkter och förevändningar jag lyckas fabricera fram.
”De här senaste veckorna har varit tokhektiska och både barnen, partnern och jag har uträttat storverk på olika sätt. Klart vi ska ha fruktsallad med vispgrädde i kväll!”

Idag insåg jag att jag i alla omvälvande händelser de senaste veckorna har tappat ett par bollar och att det i sin tur kan innebära att jag måste åka iväg och fixa ett par saker akut vilket lär innebära en del väntetider på olika ställen.
Och vips hade jag en ursäkt. ”Det är tråkigt att sitta i väntrum. Ja, nu vet jag; jag köper den där boken jag gått och sneglat på ett tag! Då har jag något att läsa medan jag väntar.”

I de flesta fall består dock mina impulsköp av mat.
Idag kom jag förutom boken hem med ett paket ekologisk wienerkorv. Jag köpte ett paket häromdagen för att vi hade några överblivna kokta potatisar som jag tänkte tärna och steka upp tillsammans med korven.
Det gjorde vi också – och jäklar vad gott det var!
Mamma brukade ofta steka upp potatis och korv till lunch när vi var i sommarstugan när jag var barn så igår fick jag världens flash back när jag åt; Sommarlov, skogsdoft, solvarma stenmurar, dagar på stranden, bad i Kalmarsund och sedan när man badat sig riktigt vrålhungrig äta mammas ”lunchbuffé” bestående av lite all möjlig plock- och smörgåsmat. Obeskrivliga minnen! Minnen som omedelbart skickade ner ett nytt paket wienerkorv i korgen när jag passerade charkdisken. Det var oundvikligt.
Nu ska jag bara komma på en maträtt där jag kan koka lite för mycket potatis! 🙂

Tjoflöjt! Musikglädje

Ikväll har jag och min son spelat blockflöjt tillsammans.
Han har precis börjat lära sig.
Både han och jag var betydligt bättre än jag hade väntat mig. Vi spelade Den blomstertid nu kommer tillsammans.
Kanske inte Konserthuset i morgon, men vem vet vad som händer i framtiden…
Vänta ni bara!

Belöning sökes!

Jag har sovit i två dagar.
Har varit helt slut.
Igår sov jag till klockan 14 och idag kommer jag inte ihåg vad klockan var när jag vakade.
De senaste två veckorna har varit lite av ”hellweeks”.

Idag har vi städat barnen rum.
Rensat, röjt, gallrat, sorterat, burit ner grejer till källaren, organiserat och fixat så barnen har ett varsit skrivbord.
Nu fattas det bara en skrivbordsstol till pojken.
Jag vill åka och köpa den i morgon, men får se om det går att ordna.

Barnen har varit fantastiskt duktiga.
De borde ha medalj.
Visst blev de distraherade, klagade lite emellanåt och kivades med varandra men de gav inte upp!
Rummet blev jättefint och prydligt.
Alles in besten ordnung!

Jag tycker aktiviteterna här hemma karaktäriseras av ”allt eller inget” antingen ligger jag totalt utslagen eller så gör jag ett frontalangrepp i 180 knyck.

I morgon ska sonen och jag äntligen på besöksdag i klassen så jag ska snart turna in så jag orkar gå upp i morgon.
Och så måste jag hitta på en belöning till barnen för maratoninsatsen i rummet.
Förslag någon?

Det spirar

Tidigare i våras sådde barnen på dotterns fritis gräs.
Förra veckan fick gräsodlingen följa med hem, så nu har vi en minigräsmatta i badrummet.

Nu har det börjat titta upp i krukorna på balkongen också.
Spenat, sallad, mangold, ruccola och morötter har grott. Väntar fortfarande på små gröna livstecken från basilika, gräslök och physalis.

Idag har vi äntligen fått besked från skolan också.
Sonen och jag ska på studiebesök i klassen på torsdag och på fredag får han börja ”på riktigt”.
Det är en obeskrivlig lättnad att äntligen få ett besked och att han äntligen ska få börja skolan.
Jag har haft magsår över det här i mer än en vecka, det är därför jag inte har orkat blogga.

Idag har barnen och jag ätit granskott.

Litet frö jag sätta vill

Nytt besök på Rosendals trädgård idag.
Promenerade dit med min kompis P i den underbara vårsolen.
Vi fikade och jag lämnade några böcker där och så köpte jag fler frön.
Plocksallad, spenat, basilika och gräslök.
P köpte en klockranka.

När jag kom hem sådde jag fröna i olika lådor.
Trälådan som jag släpade hem kom till användning. I den sådde jag sallad, basilika och gräslök.
Det var också en riktigt avslappnad och skön känsla att åka hem från Djurgården utan att släpa på 100 liter jord!

Goda grannar – god mat

Ikväll var är jag rätt trött efter den intensiva veckan.

Min matintresserade partner är inte hemma och jag hade inte en aning om vad jag skulle laga. Jag hade varken ork eller lust, men vi behövde ju äta.
Till slut var jag svimfärdig och i alla fall det yngsta barnet tämligen grinigt då jag äntligen fick idén att koka kräm av krusbären i frysen.

Sagt och gjort. Det var inte förrän jag skulle reda av eländet som jag insåg att det inte fanns något potatismjöl.
Ut i trapphuset; granne 1 inte hemma, granne 2 letade hjälpsamt men hade inget, granne 3: BINGO! Hon räddade hela middagen med en halv deciliter potatismjöl. 😀

Så ikväll blev det ”sommarlunch” till middag.
Hemgjord alldeles rubinröd krusbärskräm med mjölk (eko, 3%) samt bröd från Saltå Kvarn men riktigt smör (Bregott var slut), ost och hemodlade ärtskott.
Mums!

« Older entries