1 maj – röd, men inte ledig

Igår hade jag en fantastisk dag med fullt ös!

Efter morgonbestyren tog jag ett djupt andetag och stålsatte mig för besöket vid Hötorget – Drottninggatan – Centralen; denna av mig avskydda själlösa del av staden.
Jag skulle handla på Buttericks.
Fullt med folk som var ivägen, strosade, flanerade och stannade mitt i passagerna när jag bara ville rusa förbi, uträtta ärendet fortast möjligt och lägga benen på ryggen och störta därifrån igen.

Sedan till Slussen för att släppa ut två böcker som jag tyckte skulle släppas där :-).
En bok lade jag neranför Katarinahissen i änden av perrongen där Saltsjöbanan går.
Katarinahissen var inte igång, men det i sig förvånade mig inte eftersom det står att den är stängd första maj.
Senare när jag träffade min kompis P berättade hon dock att den har varit stängd för renovering en lägre tid.
”Såg du inte anslaget?” frågade hon.
När jag berättade var jag hade varit och sett och inte sett insåg hon att det inte satt kvar något anslag och så berättade hon om det:

”Förut satt det ett enormt anslag uppsatt där man på massor av språk – säkert tolv eller femton informerades om att hissen hade gått sönder och var stängd för reparation. Förutom de vanligaste; engelska, tyska, franska, spanska, italienska så stod det på finska och jag lyckades även identifiera persiska, arabiska och grekiska. Och längst ner i stapeln stod det på svenska: Asså, hissen e paj!

När jag lämnat böckerna tog jag mig till Medborgarplatsen och träffade min kompis P – hon som berättade historien ovan.
Tillsammans med ett antal tusen andra avtågade vi i demonstrationståg via Götgatan – Slussen – Skeppsbron till Kungsträdgården.

När vi var färdigdemonstrerade åkte vi hem till P kastade i oss kaffe / te, dushade och matade katter. Sedan kom min partner och mitt barn dit med ombyte.
Jag risslade på mig festkläderna – definitivt inte ledig klädsel och så brände vi iväg med den usla rishögen till bil.
Möta barnets pappa, lämna över barnet, fortsätta till Gripsholms slott dit vi var bjudna på venetiansk maskerad.

Vår kompis S fyllde jämt och hade slagit på stort.
Det var en fin tillställning i en fantastisk lokal och jag hade riktigt, riktigt kul!
God buffé, trevligt sällskap – flera av de andra var vi bekanta med (men inte alla) – och intressanta samtal.
Vi dansade olika renässansdanser och när vi blev för varma av dansen kunde vi ta ett glas dricka och gå ut på en avsats ovanför borggården och svalka oss, beundra arkitekturen och kanonerna och stå och prata i skymningen. Makalöst stämningsfullt!
Och så lekte vi mördarleken.

Det känns som det var länge sedan jag var på en fest där jag hade så vrålkul.
Tusen tack, S!

Annonser

2 kommentarer

  1. Bondjäntan said,

    02 maj 2010 den 19:15

    Låter som du hade tokroligt! Mera sådant in i livet eller hur?! Tänk om man kunde få in lite i vardagen också…

  2. S said,

    02 maj 2010 den 21:33

    Tack själv! 😀


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: