”Just idag är jag stark…”

Jag önskar jag kunde skriva att Ljungkile fick på tafsen igår. Tro mig, det önskar jag verkligen. Men bara att vara tillbaka på Söderstadion överskuggade nästan själva matchen.

Jag anlände en timme innan matchstart.
Jag kunde riktigt känna hur blodtrycket sjönk, andningen blev djup och lugn och själen lade sig till ro när jag gick omkring bakom norra läktaren och bara kände på atmosfären; kände mig hemma.
Köpte ett matchprogram, åt en vattning, smaklös kokt med bröd (okej, just den var kanske ingen höjdare) och släntrade in på läktaren. Slog mig ner. Läste matchprogrammet. Lyssnade på snacket och på Hammarbylåtarna av varierande musikslag som strömmade ut över arenan.

Några minuter före matchstart kom ett gäng kompisar.
Det var visseligen väldigt roligt att träffa dem för det var väldigt länge sedan sist. Men jag kan inte komma ifrån att det kan vara en oerhört speciell känsla att gå på en match ensam.
Jag fick sinnesfrid. En andningspaus. Ett inre lugn.

Ovanstående beskrivning av sinnsfrid och så vidare gäller även i högsta grad matchupplevelsen.
Att se en fotbollsmatch utan tusentals brölande vuvuzelas kan göra vem som helst euforisk.
Det var en lisa för själen att kunna höra sångerna, ramsorna, trummorna och hela havet av samfällda röster. För att inte tala om samtalen, kommentarerna, förolämpningarna, svordommarna, falsksången och busvisslingarna.
Jag hoppas att aldrig någonsin en enda vuvuzela hittar in på Söderstadion. Om så sker hoppas jag nidingen åker på gängspö.
Ja, jag vet att man inte får hota människor och att den där önskan inte är vare sig ädel eller tolerant – däremot högst mänsklig; errare humanum est!

Som framgick av inledningen hade en seger suttit fint.
Nu fick vi nöja oss med oavgjort. Matchen slutade 1 – 1.
Jag måste säga att jag upplevde att Hammarby hade fler chanser, men jag är kanske bara enögd och ser det jag vill se. Och trots att jag tycker att förutsättningarna har viss potential så uteblir resultaten.
Eller som min dom lydde när jag kom hem:
”Alltså, i grund och botten så ser det inte så tokigt ut. Om de bara slipar på en del detaljer – som att inte slarva bort bollen till motståndarlaget hela tiden, att inte stå stilla när de har bollen, att inte stå stilla när motståndarna har bollen och att sjuta när de är i närheten av målet – så kan det bli riktigt bra!”

Jag längtar till nästa match jag kommer att kunna gå på – när det nu blir.
Jag önskar jag kunde gå på fler.
I många sammanhang hör man människor prata om att prioritera.
Det fungerar tyvärr bara att prioritera tid och pengar om man har dem.
Om jag kan välja A eller B eller C för att jag bara har råd eller tid med en av dem är det ju en sak. Men har jag inte tid eller pengar för någon, då spelar det ingen roll hur mycket jag är villig att välja eller välja bort.

Det pratas också om att det är bra att få längta efter något.
Jag har ofta sett det i samband med uppmaningar att ”äta efter säsong”. Det skriver jag under på (både säsongsätningen och längtan).
Och i så fall är det väl bra då.
För jag längtar!
Verkligen!

”Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer”

Football overdose

Det är mycket fotboll och lite bloggande just nu.
Jag ser alla VM-matcher jag har möjlighet att se – vilket om sanningen ska fram är de flesta.
Mellan matcherna läser jag Nick Hornbys Fever Pitch och planerna för morgondagen involverar Hammarby – Ljungkile klockan 19.00 på Söderstadion.
Det enda som fattas är VM-bibeln som jag inte lyckades få tag på.
Funderar på att trösta mig med Offside i stället.
Jag får se hur mycket bloggande det blir närmaste veckan. Om inte annat så återkommer jag när jag vaknat ur VM-koman.
Forza!

Liten ask

Användarfientligt

Har någon läsare erfarenhet av nätcommunities?
Vet någon om det är något typiskt amerikanskt (läs: USA;skt) att sjösätta nätverk och betaversioner som inte fungerar?

Eller är det så att någonting gör att det uppstår problem när europeer registrerar sig och vill använda amerikanska nätverk?
Jag har svårt att tro det.

De USA-baserade nätverk jag är medlem i är BookCrossing – som fungerade alldeles utmärkt tills de bytte till betaversionen, som tycks ha hundratusentals buggar – och Window Farms – som är en katastrof från början till slut; den har aldrig fungerat som den borde.

Tilläggas kan att jag är registrerad på ett antal forum och nätverk. De svenska och ett som jag tror är brittiskt fungerar.
Vissa må vara snåriga eller knepiga att lära sig ”hitta” i, men de ger i alla fall en korrekt respons på diverse klickningar. Klickar man där det står ”forumindex” eller ”länkar” så hamnar man på respektive ställe. Och man hamnar inte plötsligt i ”limbo” där man bara hittar fragment av sina grupper men inte får tillgång till dem och inte kan hitta dem via sökfunktionen.
Dessutom har jag upprepade gånger skrivit till nätverksansvarig och bett om hjälp, men bemöts bara av total tystnad. Inte ens en bekräftels på att mejlet har kommit fram får jag.
Jag blir så arg så jag blir helt tjutfärdig.

Nu behöver jag gå och lägga mig, men jag vet inte om jag kommer att kunna sova. Jag är så arg!

Snabbmat och Slow food

I kväll har vi smakat plocksallaten (den behövde gallras) och ruccolasalladen (den behövde gallras igen).
Alldeles nyss satte jag tre potatisar i en stor kruka.
Jag har aldrig odlat potatis tidigare så det ska bli spännande att se hur det går med den.
Resten växer på bra.
Bladgrönsakerna växer fortast och morötterna är långsammast.
Nåja, med undantag för de där physalisfröna.
En läsare blev nyfiken när hon läste att jag sått sådana och bad att jag skulle rapportera hur det gick med dem framöver.
Det ska jag gärna göra, bara det händer något.
Hittills är det enda man kan se i krukorna jord.
Jag återkommer förhoppningsvis till ämnet.