”Just idag är jag stark…”

Jag önskar jag kunde skriva att Ljungkile fick på tafsen igår. Tro mig, det önskar jag verkligen. Men bara att vara tillbaka på Söderstadion överskuggade nästan själva matchen.

Jag anlände en timme innan matchstart.
Jag kunde riktigt känna hur blodtrycket sjönk, andningen blev djup och lugn och själen lade sig till ro när jag gick omkring bakom norra läktaren och bara kände på atmosfären; kände mig hemma.
Köpte ett matchprogram, åt en vattning, smaklös kokt med bröd (okej, just den var kanske ingen höjdare) och släntrade in på läktaren. Slog mig ner. Läste matchprogrammet. Lyssnade på snacket och på Hammarbylåtarna av varierande musikslag som strömmade ut över arenan.

Några minuter före matchstart kom ett gäng kompisar.
Det var visseligen väldigt roligt att träffa dem för det var väldigt länge sedan sist. Men jag kan inte komma ifrån att det kan vara en oerhört speciell känsla att gå på en match ensam.
Jag fick sinnesfrid. En andningspaus. Ett inre lugn.

Ovanstående beskrivning av sinnsfrid och så vidare gäller även i högsta grad matchupplevelsen.
Att se en fotbollsmatch utan tusentals brölande vuvuzelas kan göra vem som helst euforisk.
Det var en lisa för själen att kunna höra sångerna, ramsorna, trummorna och hela havet av samfällda röster. För att inte tala om samtalen, kommentarerna, förolämpningarna, svordommarna, falsksången och busvisslingarna.
Jag hoppas att aldrig någonsin en enda vuvuzela hittar in på Söderstadion. Om så sker hoppas jag nidingen åker på gängspö.
Ja, jag vet att man inte får hota människor och att den där önskan inte är vare sig ädel eller tolerant – däremot högst mänsklig; errare humanum est!

Som framgick av inledningen hade en seger suttit fint.
Nu fick vi nöja oss med oavgjort. Matchen slutade 1 – 1.
Jag måste säga att jag upplevde att Hammarby hade fler chanser, men jag är kanske bara enögd och ser det jag vill se. Och trots att jag tycker att förutsättningarna har viss potential så uteblir resultaten.
Eller som min dom lydde när jag kom hem:
”Alltså, i grund och botten så ser det inte så tokigt ut. Om de bara slipar på en del detaljer – som att inte slarva bort bollen till motståndarlaget hela tiden, att inte stå stilla när de har bollen, att inte stå stilla när motståndarna har bollen och att sjuta när de är i närheten av målet – så kan det bli riktigt bra!”

Jag längtar till nästa match jag kommer att kunna gå på – när det nu blir.
Jag önskar jag kunde gå på fler.
I många sammanhang hör man människor prata om att prioritera.
Det fungerar tyvärr bara att prioritera tid och pengar om man har dem.
Om jag kan välja A eller B eller C för att jag bara har råd eller tid med en av dem är det ju en sak. Men har jag inte tid eller pengar för någon, då spelar det ingen roll hur mycket jag är villig att välja eller välja bort.

Det pratas också om att det är bra att få längta efter något.
Jag har ofta sett det i samband med uppmaningar att ”äta efter säsong”. Det skriver jag under på (både säsongsätningen och längtan).
Och i så fall är det väl bra då.
För jag längtar!
Verkligen!

”Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: