Mupp v/s Rädsla

Med anledning av tennisarmbågen har jag fått tillfälle att fundera lite över det där med rädsla.
Jag får akupunktur, men egentligen är jag rädd för nålar och att bli stucken. När jag tänkte efter på saken insåg jag att det inte är första gången jag har den här upplevelsen.

Jag lyckades samla några exempel på situationer när jag känt ungefär likadant:

  • När jag ger blod. Jag har varit blodgivare sedan jag var 18 år och har gett blod eller blodplasma sammanlagt 56 gånger. Och jag är fortfarande rädd när jag ska bli stucken – varje gång!
  • Eld. Ja, jag är rädd för eld. Ändå fick jag den befängda idén att jag skulle lära mig eldkonst och eldblåsning härom året.
  • Vatten. Jag är rädd för djupt vatten och gigantiska vattenmassor och är rädd för att bada i hav och sjöar. Men jag gör det ändå – för jag vill ju.

Och i den där sista meningen tror jag förklaringen finns; Om jag bara vill något tillräckligt mycket – eller har nått en gräns och bestämt mig för att ”nu får det vara nog”, som i fallet med tennisarmbågen och akupunkturen – då tillåter jag inte att rädslan fattar besluten åt mig.
Jag är rätt obstinat; Ingen bestämmer vad jag får eller inte får göra! Således inte heller min egen rädsla.

Jag antar att jag kan skriva upp det på pluskontot när det gäller personliga egenskaper…

Ps. Ställningen efter de här exemplen är alltså Mupp – Rädsla 4-0!

Jag – en bristvara?

Nja, inte jag personligen men tydligen min blodgrupp.
Igår var jag på blodcentralen och lämnade blod och då sa systern som tog hand om mig att det var ont om blod av min blodgrupp.
Då kände jag mig extra mycket till nytta och blev ännu mer löjligt rörd än vanligt.

Tennismupp?

Nej, Ekomuppen har inte börjat spela tennis…

…men ändå drabbats av tennisarm.
*grumbel, mutter*
Det finns visst ingen rättvisa i världen.

Efter läkarbesök och röntgen konstaterade farbror doktorn att ingenting är trasigt eller fel på överhuvud taget i armbågen.
”När jag tittar på röntgenplåtarna ser jag en perfekt armbåge.” som han uttryckte sig. Jaha ja.
Dessvärre fungerar den inte som en dylik.

Nu har jag börjat hos sjukgymnast. Den sabla armbågen har det hett om öronen nu; akupunktur, stödspänne, ultraljud, stretching och massage. Nästa vecka har jag tid för gyminstruktion också för att gå igenom ett träningsprogram och vilka övningar som är lämpliga.

Det är bäst för armen att den bättrar sig.
Gören bot och bättring!