Uppbokad

Idag var det dags igen för en träff och fika med några vänner från Bookcrossing.
Fyra vuxna och två barn dök upp till dagens fika.

Vi brukar ses på Café Espresso house på Vasagatan i Stockholm för där finns en bokhylla för just Bookcrossing.
Jag är jätteglad att jag hittade BC och gick med och att jag har vågat ta kontakt med andra medlemmar och träffat dem.

Idag tappade jag nog huvudet en smula och plockade med mig rätt många böcker. 🙂
(Dessutom lyckades Klantmuppen välta en kopp Kafe Latte – som genom ett under undkom alla böckerna kaffet…och det var inte ens mitt eget kaffe *skäms*)

För den som är intresserad kan jag säga att man inte måste bli medlem för att gå och hämta en bok i hyllan – vem som helst får göra det.
Gå gärna och leta upp en bok där, gå in på BookCrossing och skriv in id-numret så kan man stå som ”Anonym upphittare”.
När man läst boken skriver man bara en kort notis i bokens journal om vad man vill göra med den; behålla, ge bort, ställa tillbaka i samma hylla där man hämtade den.
Vi som registrerar och stället ut böcker blir löjligt glada när någon registrerar skriver i bokens ”journal”. 🙂

Ekomuppen shoppar

Det finns en skillnad mellan att ”handla” och att ”shoppa” har jag läst.
Handla gör man av nödvändighet, shoppa är ett nöje.
Eftersom jag tycker hjärtligt illa om båda så är det nog så att jag aldrig per definition shoppar, men i brist på bättre ord får det heta så.

Ibland talas det också om ”manligt” och ”kvinnligt” shoppande.
Det är definitioner som jag tycker infernaliskt illa om och blir arg intill blodstörtningens gräns av att höra.
Jag tror det brukar beskrivas som att det ena är ”målinriktat” och ”effektivt”, medan det andra påstås vara…ja, inte vet jag…”bara-gå-runt-och-lalla-lite-och-se-vad-man-hittar”, typ.

Idag åkte Ekomuppen till en stor loppmarknad.
Ekomuppens huvudsakliga mål var: 1. Böcker och 2. Gjutjärnsgryta på ben.

Böcker hittades och lades rabarber på. Ingen gryta.
Ekomuppen noterar att alla kläder och skor idag kostar 30 kronor styck och minns med en känsla av hopplöshet att hon bara har en enda tröja av modellen ”långärmad t-shirt” som inte är trasig och bestämmer sig för att ta tjuren vid hornen för här finns massor av kläder – något måste ju gå att hitta.

Ekomuppens preferenser när det gäller tröjor är också en smula jobbiga.
Det måste vara en långärmad t-shirt. Ingen knäppning, ingen krage, absolut inga jävla muddar så alla s.k. collagetröjor går fetbort, inte för korta, inte sådan där vidrig tajt åtsittande stretch (i.e. ”tjejtröjor” går bort), inte för smått, inte för stort heller…och helst inte en alltför ful färg.
Urvalet blir onekligen en smula begränsat.

När jag var på väg till kassan slog det mig att jag vet ingen som handlar så ”manligt” som jag (inte ens de män jag känner).
— (kort uppehåll här då jag måste gå ut och vråla över de idiotiska könsrollsfascistiska etiketter som klistras på folk)
Jag kammade metodiskt igenom alla hängare innehållande ”tröjor”.
Höll upp de som kunde tänkas vara lämpliga kandidater framför mig. Kollade storlek, material och färg. Bedömdes den som tillräckligt bra pulades den oceremoniöst ner i korgen.
När jag gått igenom alla hängare gick jag och betalade.
Ingen provning. Visar sig något inte passa så må det vara hänt.

7 tröjor blev bytet idag.
(Jag har fortfarande inte provat dem – bara en och den har jag på mig eftersom Min Enda Hela Tröja behövde läggas i tvätten – i förrgår!)
Dagens andra jackpot blev något som jag har letat länge efter. Bunkar i rostfritt stål. Jag tycker inte om att tillreda min mat i plastbunkar och nu slipper jag det.

Så vid närmare eftertanke shoppar nog knappast Ekomuppen – särskilt inte som både tröjor och bunkar var nödvändiga inköp.

Jo, det finns faktiskt tillfällen när jag shoppar inser jag nu.
Något jag kan gå runt planlöst och bara titta på länge, länge. Och bara se om jag skulle råka hitta något kul. Något jag kan köpa utan att behöva det. Gå runt från den ena affären till den andra och bara titta, känna, drömma mig bort. Som jag kan impulshandla till skillnad från annat.
Och det är böcker.
Men de är ett eget kapitel.

Förbättringen som kom av sig

I början av förra året hängde jag på och började med på ”Förbättring 2010”.
Jag tror det var ungefär runt maj det kom av sig.

Det senaste året har varit så omvälvande och hektiskt att jag känner att jag kan vara glad över att det inte blev en försämring.
Det har varit flyttar, kriser, dödsfall, kroppsskador…
Men också kärlek, närhet, glädje, hjälpsamhet och att komma närmare varandra.

Så…kanske kom förbättringen inte av sig…
Den blev bara inte som jag trodde…

I glada böckers lag

Senaste veckan har jag varit lite extra aktiv i Bookcrossing.
Det är en medlemssida och forum där bokintresserade (läs bibliofiler 😉 ) registrerar böcker och delar med sig av / ger / får / byter böcker med varandra gratis.

Förra veckan skulle jag och min partner tillbringa en helg i Linköping.
Eftersom min partner var med uppbokad än jag så tog jag kontakt med en bookcrossare som bor i Linköping och frågade om hon hade lust att ses och fika.
Hon bjöd hem mig till sig och dessutom bjöd hon in två bookcrossare till varav den ena hade möjlighet att komma, så vi blev tre stycken som sågs, drack kaffe, åt nybakade bullar och snackade böcker och bytte böcker.

Jag tycker att Bookcrossing är jättekul.
Jag är löjligt förtjust i böcker och det är kul att lära känna andra bokgalningar och få boktips och låna och byta böcker med varandra.
Lite grann som ett annorlunda bibliotek – fast med fler kompisar.
Dessutom är det ju lite bättre för miljön att dela saker i stället för att alla köper varsitt exemplar.

Jag kan verkligen rekommendera det.
BookCrossing