Fruktsamma tider

Ikväll gjorde jag äppelkräm till efterrätt.
Jag misstänker att det kommer att bli mycket efterrätter nu när vi är mitt i fruktsäsongen.
Gott!

Paul Cézanne, Stilleben med äpplen från 1893

God god kaka!

Ikväll är jag riktigt proppmätt!
Först sambons berömda spagetti med köttfärssås och till efterrätt en nybakad plommonkaka som Ekomuppen äntligen tagit sig i kragen och bakat och så Järnaglass.

Recept på plommonkaka:

10 plommon

100 g smör

3 ägg

2½ dl socker

2 dl vetemjöl

 

Sätt ugnen på 175 grader.

Plommonen kärnas ur och skärs i bitar, läggs i en smord form.

Smält smöret.

Vispa ägg och socker pösigt, blanda i det smälta smöret och mjölet. Häll smeten över plommonen.

Grädda i 45 minuter. Pudra med lite florsocker.
Servera ljummen, gärna med glass!

Plommon, plommon, plommon

Utanför verkstaden där jag går min snickericirkel står det ett plommonträd.
Just nu är plommonen mogna, men det går rysligt fort för dem att bli övermogna, ruttna och ramla ner (eller bli övermogna, ramla ner och ruttna det kan ske i båda ordningarna 😛 ).
Man måste passa på att plocka i rätt vecka – nästan på rätt dag faktiskt.
Jag plockade några i måndags och tänkte att ”här kan man ju ta lite då och då under hösten”, men det tror jag inte lägre. De förstörs för snabbt.

Så igår skördade jag flera kilo.
Jag har tänkt ta vara på dem på lite olika sätt. Några mogna går direkt till fruktskålen för att ätas som de är. Några som var lite omogna fortfarande när jag tog dem kan jag nog spara några få dagar i alla fall och lägga fram i fruktskålen när de första är uppätna.
En hel massa tänkte jag kärna ur och frysa in.
Några av de allra mognaste tog jag och gjorde en kompott på i går och så åt vi den till efterrätt. Jäklar vad gott det var! Plommonen är jättesöta så man behöver knappt något socker i kompotten – en dryg matsked bara till fyra portioner – och så bryter skalet av med en lite syrlig smak.
Jag måste ta reda på vad den här plommonsorten heter för den har en helt fantastisk smak.

Plommon och plommonkompott med vispgrädde

Åter(m)uppdykande

Nu är muppen tillbaka från sin muppiga semester.
Jag känner mig faktiskt lite besviken på mig själv för att jag har försummat bloggen så mycket. Och inte bara min blogg förresten, jag har varit urdålig på att följa andras bloggar också.
Det skulle vara lätt att skylla på min nytillträdda post som odlingslottskötare, men det är inte riktigt sant. Jag hade hunnit ägna lite tid åt bloggen om jag bara hade gett mig attan på det.
Jag tror inte att jag vill lägga ner bloggandet. Jag tror att jag vill fortsätta, men jag vill inte lova någon något, allra minst mig själv.

Om någon skulle undra över Lajvutmaningen så vill jag genomföra den.
Problemet jag har är att de senaste åren har jag knappt deltagit i några lajv. Jag har planerat för det men varit mer eller mindre tvungen att ställa in och hoppa av flera olika lajv. Det har har faktiskt tagit på mig. Det har gjort mig ledsen att inte ha kunnat göra det jag ville och planerade för och framför allt har det känts ruttet att hoppa av och känna att jag sviker vänner som jag hade planerat att åka och lajva med och lämna dem i sticket.
Det här har gjort att jag inte orkar skriva om mitt lajvande.
Det har också gjort att jag inte ens har frågat mina vänner som varit på lajv hur lajvet var, vad de gjorde och hur det hade det. Det gör för ont att riva i det på något sätt.

Ja men hejsan svejsan! Det här var väl ett muntert inlägg efter en lång bortavaro, så säg!?
Jag får väl muntra upp det med en bild.

Jag misstänker att om det fanns ett ”Vilken mupp är du”-test och jag gjorde det så skulle jag bli Oscar…