Just idag är jag stark – Kenta

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Annonser

”Just idag är jag stark…”

Jag önskar jag kunde skriva att Ljungkile fick på tafsen igår. Tro mig, det önskar jag verkligen. Men bara att vara tillbaka på Söderstadion överskuggade nästan själva matchen.

Jag anlände en timme innan matchstart.
Jag kunde riktigt känna hur blodtrycket sjönk, andningen blev djup och lugn och själen lade sig till ro när jag gick omkring bakom norra läktaren och bara kände på atmosfären; kände mig hemma.
Köpte ett matchprogram, åt en vattning, smaklös kokt med bröd (okej, just den var kanske ingen höjdare) och släntrade in på läktaren. Slog mig ner. Läste matchprogrammet. Lyssnade på snacket och på Hammarbylåtarna av varierande musikslag som strömmade ut över arenan.

Några minuter före matchstart kom ett gäng kompisar.
Det var visseligen väldigt roligt att träffa dem för det var väldigt länge sedan sist. Men jag kan inte komma ifrån att det kan vara en oerhört speciell känsla att gå på en match ensam.
Jag fick sinnesfrid. En andningspaus. Ett inre lugn.

Ovanstående beskrivning av sinnsfrid och så vidare gäller även i högsta grad matchupplevelsen.
Att se en fotbollsmatch utan tusentals brölande vuvuzelas kan göra vem som helst euforisk.
Det var en lisa för själen att kunna höra sångerna, ramsorna, trummorna och hela havet av samfällda röster. För att inte tala om samtalen, kommentarerna, förolämpningarna, svordommarna, falsksången och busvisslingarna.
Jag hoppas att aldrig någonsin en enda vuvuzela hittar in på Söderstadion. Om så sker hoppas jag nidingen åker på gängspö.
Ja, jag vet att man inte får hota människor och att den där önskan inte är vare sig ädel eller tolerant – däremot högst mänsklig; errare humanum est!

Som framgick av inledningen hade en seger suttit fint.
Nu fick vi nöja oss med oavgjort. Matchen slutade 1 – 1.
Jag måste säga att jag upplevde att Hammarby hade fler chanser, men jag är kanske bara enögd och ser det jag vill se. Och trots att jag tycker att förutsättningarna har viss potential så uteblir resultaten.
Eller som min dom lydde när jag kom hem:
”Alltså, i grund och botten så ser det inte så tokigt ut. Om de bara slipar på en del detaljer – som att inte slarva bort bollen till motståndarlaget hela tiden, att inte stå stilla när de har bollen, att inte stå stilla när motståndarna har bollen och att sjuta när de är i närheten av målet – så kan det bli riktigt bra!”

Jag längtar till nästa match jag kommer att kunna gå på – när det nu blir.
Jag önskar jag kunde gå på fler.
I många sammanhang hör man människor prata om att prioritera.
Det fungerar tyvärr bara att prioritera tid och pengar om man har dem.
Om jag kan välja A eller B eller C för att jag bara har råd eller tid med en av dem är det ju en sak. Men har jag inte tid eller pengar för någon, då spelar det ingen roll hur mycket jag är villig att välja eller välja bort.

Det pratas också om att det är bra att få längta efter något.
Jag har ofta sett det i samband med uppmaningar att ”äta efter säsong”. Det skriver jag under på (både säsongsätningen och längtan).
Och i så fall är det väl bra då.
För jag längtar!
Verkligen!

”Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer”

Football overdose

Det är mycket fotboll och lite bloggande just nu.
Jag ser alla VM-matcher jag har möjlighet att se – vilket om sanningen ska fram är de flesta.
Mellan matcherna läser jag Nick Hornbys Fever Pitch och planerna för morgondagen involverar Hammarby – Ljungkile klockan 19.00 på Söderstadion.
Det enda som fattas är VM-bibeln som jag inte lyckades få tag på.
Funderar på att trösta mig med Offside i stället.
Jag får se hur mycket bloggande det blir närmaste veckan. Om inte annat så återkommer jag när jag vaknat ur VM-koman.
Forza!

Seger…

…i hemmapremiären på Söderstadion!

Jag går inte på match om jag har migrän, men jag tror det var utsålt och fullsatt och allt det där.

När jag började gå på matcher spelade Hammarby i division 1 norra som det hette på den tiden.
Ibland kan jag nästan sakna det.
Det var så soft.
Aldrig fullt. Man kunde bara blada iväg till Gullmarsplan utan biljett eller förbokning, pynta 80 pix direkt i luckan och knata in på läktaren.
Nu är det så inrutat och krångligt och jävligt så man blir galen.

Men; det är Bajen!
Så jag kommer krångla mig dit ändå.
Fast inte med migrän.

Ät Upp(sala)!

Ursäkta lågvattenmärket på rubriken.

Jag nämnde att vi försökte hitta en restaurang med ekologisk profil när vi skulle äta i Uppsala, men att vi inte lyckades hitta någon.

Tja, vad ska jag säga, bloggen heter visserligen Ekomuppen, men tydligen är Ekomuppen inte ekomuppigare än att annat än ekologi kan slå an. I lördags kväll var vi på restaurang Il Gusto på Dragarbrunnsgatan. Och akta er vad god maten var! Riktigt god tillagad mat är himelskt. Restaurangen har ingen ekologisk profil – inte som de skyltar med i alla fall, men det struntar jag i. Jag rekomenderar den i alla fall. Vrålgott!

På söndagen skulle vi äta lunch.

Jag hade faktiskt sett på nätet att Eko Caféet inte bara är café utan faktiskt också har lunchmat. Det stämmer säkert. Dock är det inte öppet just på söndagar. Jag hoppas jag får chansen att gå dit någon annan gång.

Vi hamnade istället på en annan italiensk restaurang; Palermo på Sysslomansgatan (hittade ingen hemsida). En enklare restaurang än den andra italienaren förvisso, men vi tyckte båda att maten var riktigt god och restaurangen utan tvekan godkänd.

När jag hade betalat och skulle ta på mig jackan fick jag syn på en liten inramad lagbild på Hammarby IF som hängde ovanför ett fönster. En ganska gammal bild – laget var fortfarande tigerrandigt!

Jag frågade tjejen som hade serverat oss vem som hade hängt upp den.

– Jag vet inte vem som har hängt upp den, svarade hon, för den har hängt där jättelänge. Men det är en tradition att den här krogen håller på Hammarby IF. Folk brukar träffas här och titta på matcherna. Kocken har till och med en Bajentröja på sig idag.

– I så fall kommer jag garanterat tillbaka svarade jag. Och ge kocken en extra hälsning från mig.

En Bajenkrog är per automatik med på min lista. Funderar på om jag har möjlighet att se en match där någon gång. Å andra sidan känns det rätt koko att åka till Uppsala och se Bajenmatch på tv när jag bor i Eken och kan gå till Söderstadion…men om jag nu skulle råka vara där nån gång när det är match…

Eftersom Uppsalaresan inträffade på grund av att min partner skulle delta i en Warhammerturnering har jag dessutom haft chansen att bese en mängd coola Warhammerarméer.

Den armé jag håller på att bygga är inte i närheten av att nå turneringsstorlek än och dessutom är jag alldeles för grön när det gäller spelregler och matchvana, men jag blev riktigt taggad och inspirerad att fortsätta, så nu kanske jag kan få lite turbo på målandet.

Avfyra slutgnället! Eld!

Lika bra att ta allt gnäll på en och samma dag när jag ändå är igång. Det är en sådan dag helt enkelt.

För en massa år sedan – närmare bestämt 1997 och alltså förra gången det var eländigt – såg jag en tröja med texten:

”Ja, jag är Hammarbyare. Ja, jag vet att Hammarby inte spelar i högsta divisionen. Jag är Hammarbyare i alla fall; Jävligt mycket Hammarbyare!”

Må så vara, men det känns jävligt surt i alla fall. Vad ska vi trycka upp nu? ”Hammarby – snart på en grusplan nära dig!”

Men som Hammarbyare lär man sig att ta ett kok stryk med jämnmod, skaka på sig och gå vidare. Man blir fatalist. Men ändå börjar hjärtat glöda vid tanken på Söderstadion och vid synen av de grön / vita tröjorna. Och man vrålar; SKIT I TABELLEN, BAJEN BÄST ÄNDÅ!”

Och låt oss ett ögonblick se lite positivt tillika realistiskt på situationen: Nu kanske man åtminstone kan komma in på matcherna!