Den enes skräp, den andres skatt

Den här vackra ostkupan i glas hade min partners mamma den befängda idén att hon skulle slänga, och hon inbillade sig tydligen att hon skulle komma undan med det också! 🙂

Nu bor den hos oss och vår ost bor i den.

Mysdag med barnet

Fjärde dagen hemma med barnet.
Men idag är hon frisk så imorgon blir det skoldag igen.

Idag har vi pusslat, läst, sett på film och tagit en liten promenad i solskenet för att gå och handla.

Nu har vi precis bakat kakor.
Typ småkakor med choklad. Den sagolika ekologiska och rättvisemärkta kakaon från Jardin Bio fick ingå i kaksmeten.

Barnet står fortfarande och formar de sista kakorna. Sen ska de gräddas och när de är färdiga förvarar jag dem i älsklingskakburken som har varit mormors.

När vi ska ha kakor till kaffet brukar jag servera dem i det här kakfatet som också är ärvt.

När natur och människa skapar konst tillsammans

Det här konstverket med den söta ugglan fick jag i present av min mamma för ungefär 15 år sedan.

Konstnären har tillverkat den av drivvirke och en sten som blivit slipad av havet och som hon fäst in i träet och sedan målat.

Den hänger på väggen ovanför min säng.

KLANTmuppen!

Idag skulle Ekomuppen montera en smart upphängningsanordning i barnens rum.

Mycket planering.
Mycket jobb.
Uträkningar.
Trixa, fixa, högt upp, mäta, upp och ner för stegen, noga, mäta igen, dubbelkolla, borra, plugga, skruva, montera, sätta ihop, svettigt, svettigt, svettigt…

När jag så ska göra den sista detaljen ”bara den här änden som ska fästas i…” så hamnar en skarv snett, ett fäste trycks loss och så brakar hela skiten ner.
Virke rasar.
Plugg och skruv far ut.
Takhelvetet smulas sönder och får stora hål.

Rosenrasande slängde jag hela eländet i golvet och stormade ut.
Pojkvännen blev chockad och barnet blev vettskrämd och ville ”byta till en annan mamma som inte blir sådär arg”.

Lysande!
Nu har jag gjort bort mig på alla tänkbara vis.
Inte bara har jag misslyckats med något jag egentligen är bra på; jag har tappat huvet och burit mig åt som en vettvilling också.
Jag anser att jag borde ha så pass mycket koll och erfarenhet att jag skulle ha märkt med en gång att taket var av så taskig kvalitet att det tänkta projektet var ogenomförbart.

Något som jag faktiskt behöver göra något åt är mitt explosiva humör.
Vad är det som kan göra en människa så utom sig av raseri.
Är det hormoner?
Adrenalin?
Hur kan man bliarg?
Jag skrämmer människor när jag blir arg. Jag får oftast inte impulsen att vända ilskan mot andra människor och jag har aldrig slagit till någon eller så; men folk blir rädda. Det är ju inget kul.
Men jag är dålig på att hantera känslan av ilska.
Jag vill slå sönder saker.
Hur ska jag annars få ut det arga?

Jag ska skaffa en stor boxsäck!
Den ska jag förvara i källarförrådet.
När jag blir sådär arg ska jag gå ner i källaren, ta fram säcken och hänga upp den på en av cykelkrokarna i cykelrummet och banka skiten ur den.
Detta förfarande eftersom vissa omständigheter har fått mig att misstänka att taket i lägenheten inte skulle hålla att montera en boxsäck i.

F10 – Good bye, stand by!

Förbättring 2010 förs framåt ett litet steg i taget.

Idag har jag rensat och städat i fönstret i mitt sovrum samt på en hylla.

Och så har jag äntligen tagit itu med något som jag tänkt göra alldeles för länge.
Jag drog om sladdarna till datorn och allt som hör till den. Nu sitter alltihop kopplat till ett grenuttag med avstängningsknapp.

Det enda som är inkopplat direkt i vägguttaget är sladden till modemet. Eftersom vi är flera användare på nätverket skulle det vara en smula opraktiskt om jag stängde av modemet när jag stänger av min dator.

Nu kan jag äntligen stänga av allting helt och hållet.
Jag planerar att ha sådana här grenutag på fler ställen så att man kan välja att stänga ner strömmen till vissa grupper av apparater (exempelvis dator-paketet eller tv + dvd + vhs) när de inte används.

Good bye, stand by!

Idag har vi också fortsatt med barnens rum.
Sorterat och gallrat. Det som inte ska vara kvar ska till antingen släktingar, Läkarmissionen eller återvinningscentalen och det som ska behållas ska det minsann bli ordning och reda med. Basta!

Nu blir det belöning; film och glass!

Enformigt, bullrigt, dammigt

Skåpet jag håller på att renovera tilltalade verkligen inte min kreativa ådra idag.
Idag har jag stått och slipat det med en slipmaskin.

Det är monotont, enformigt och tråkigt.
Maskinen bullrar och fläkten bullrar.
Maskinen vibrerar så man till slut blir bedövad i händer och fingrar.
Med jämna mellanrum måste man ta paus; för att dammsuga – eftersom fläktutsuget inte räcker till, för att rensa slippapperet som kleggar ihop av dammet och för att vila händerna som tappat känseln.

Jag gjorde samma sak i måndags.
Och det är inte på långa vägar klart.
Det är för övrigt samma skåp som jag har stått och skrapat färg från i veckor.
Ibland hoppar jag emellan med andra projekt och låter skåpet stå ett tag.

Jag hade planer för det här skåpet, men nu är jag inte säker på hur jag vill göra längre…

…och på något konstigt sjukt sätt så tycker jag ändå att det här slitet är roligt.
Jag är inte säker på att jag kan förklara varför.
Antagligen är jag konstig.

F10 – Små ljusglimtar

Idag har uppröjningsarbetet känts tyngre än vanligt.
Jag måste skryta lite om vad jag faktiskt har åstadkommit för att orka fortsätta.

Barnen har en trälåda som innehåller fyra olika pussel med Nalle Puh-motiv. På locket finns bilder på motiven.
Papperet med bilder hade lossnat så jag limmade fast det.

Min termosmugg hade en slags gummiring under botten – som ett halkskydd eller något.
Den hade också lossnat så jag limmade dit den igen.
Tyvärr var jag så omständig när jag skulle ta bilden att jag glömde vinkla kameran så att man skulle kunna se ”tassen” i muggens botten. 😦

Så skruvade jag fast en ”skruv med ögla” i badrummsskurborsten för att kunna hänga upp den.
(Vill någon ta efter den idén så kom ihåg att förborra innan, annars är det stor risk att skruven spräcker träet.)

Nu när jag har sett lite bra resultat kanske jag orkar fortsätta lite till.

Ciao!

F10 – Ordning på torpet!

Röjningen fortsätter.
Långsamt och trögt tuggar vi oss igenom lägenheten.

Men det går trots allt framåt.
Badrummet är färdigt och det är grymt snyggt!
Köket börjar också se riktigt skapligt ut.

Ibland är det rent av roligt.
Som när man kommer på en bra lösning på något, vare sig det är ett knivigt problem eller bara ett mindre irritationsmoment.
Framför allt om lösningen är välfungerande och snygg i en utsökt kombination.

I går fick tvålarna ett nytt hem.

Nu blir de inte dammiga eller blöta medan de ligger och väntar på sin tur.
Och vi har bra koll på hur mycket tvål vi har kvar så vi kan fylla på när det börjar bli tomt. (Risken för det är kanske inte överhängande just hos oss på grund av min fäbless för tvålar.)

Krokodilen är barnens tvål 🙂