Åter(m)uppdykande

Nu är muppen tillbaka från sin muppiga semester.
Jag känner mig faktiskt lite besviken på mig själv för att jag har försummat bloggen så mycket. Och inte bara min blogg förresten, jag har varit urdålig på att följa andras bloggar också.
Det skulle vara lätt att skylla på min nytillträdda post som odlingslottskötare, men det är inte riktigt sant. Jag hade hunnit ägna lite tid åt bloggen om jag bara hade gett mig attan på det.
Jag tror inte att jag vill lägga ner bloggandet. Jag tror att jag vill fortsätta, men jag vill inte lova någon något, allra minst mig själv.

Om någon skulle undra över Lajvutmaningen så vill jag genomföra den.
Problemet jag har är att de senaste åren har jag knappt deltagit i några lajv. Jag har planerat för det men varit mer eller mindre tvungen att ställa in och hoppa av flera olika lajv. Det har har faktiskt tagit på mig. Det har gjort mig ledsen att inte ha kunnat göra det jag ville och planerade för och framför allt har det känts ruttet att hoppa av och känna att jag sviker vänner som jag hade planerat att åka och lajva med och lämna dem i sticket.
Det här har gjort att jag inte orkar skriva om mitt lajvande.
Det har också gjort att jag inte ens har frågat mina vänner som varit på lajv hur lajvet var, vad de gjorde och hur det hade det. Det gör för ont att riva i det på något sätt.

Ja men hejsan svejsan! Det här var väl ett muntert inlägg efter en lång bortavaro, så säg!?
Jag får väl muntra upp det med en bild.

Jag misstänker att om det fanns ett ”Vilken mupp är du”-test och jag gjorde det så skulle jag bli Oscar…

Annonser

Lajvutmaningen; 4. Min inställning till hantverk

Oj! Hantverk är på många sätt mitt liv.
Jag hantverkar definitivt inte bara till lajv utan i många delar av livet. För att jag tycker det som finns att köpa är för fult, för plastigt, för massproducerat, för dyrt, för fel storlek eller för något annat jag kan tänka mig att gnälla över. 🙂

Min inställning är ibland en smula komplicerad dock.
Ta till exempel klädsömnad.
När jag började lajva så frågade jag en kompis:
”Men, alltså, kan man köpa kläder någonstans? Jag menar färdigsydda – för jag kan inte sy.”
”Nehej, tufft! Då får du väl lära dig det då!” fick jag till svar.
(Kanske låter hårt, men vi känner varandra väldigt bra och har en ”jargong”.)
Så, jag lärde mig.
Jag började med enkla saker som brokor. De är dels inte så komplicerade och dels syns de inte eftersom det är underkläder.
Sedan dess har jag sytt ganska många dräkter och allt mer avancerade plagg. Problemet är att jag tröttnar. Nu kan jag sy. Jag vet att jag kan göra det bra. Det är ingen utmaning längre. Så nu vill jag helst slippa. 😛

Ett annat problem är att när jag för en gång skull faktiskt vill köpa något (i just detta fall tänker jag på en låsbar förvaringslåda till trädgårdsredskap, för det är aktuellt just nu) så upptäcker jag ofta att det har jag inget för. Det jag vill ha antingen finns inte eller är för fult, för…(se ovan).

Ett tredje problem är att när jag nu har lärt mig en massa hantverk så har jag blivit snål. Varför ska jag köpa en dyr [ifyll lämplig pryl] när jag kan göra en själv.
Resultatet blir att jag har så många projekt på grejer jag ska göra själv att jag inte har en rimlig chans i världen att hinna med alla.

Men det är så rackarns kul att behärska olika tekninker!
(Varning för skryt!) Tack vare lajv har jag lärt mig sy kläder och tillbehör i stil med förvaringspåsar, arbeta i läder och kan bland annat sy skor, snideri och finsnickeri, nålbindning, brickvävning, broderi samt endel hantverk som jag har teoretiska kunskaper i men inte provat på att göra (än!).
Hantverkandet började som en lajvgrej men har sedan spritt sig och genomsyrar nu mycket av mitt liv och min tillvaro.

Exempel på Muppens hantverk:

Järnsmide; en krok och två spikar

Trähantverk; två skrin med sinkade hörn, vävbrickor med 6 respektive 4 hål samt två vävknivar.

Vävda band. Alla är vävda i ullgarn. Det vänstra är vävt i bandvävstol och de övriga fyra med brickor. Till det breda har använts 38 brickor och till de smalare 10 brickor.

Lajvutmaning; 3. Vilken sorts lajvande jag gillar

Det här är anledningen till att det tagit så lång tid att få ur mig det tredje inlägget i lajvutmaningen.
Jag har funderat jättelänge på vad jag gillar för sorts lajvande och hur jag ska formulera det.

Jag gillar när det är spännande.
Och jag gillar när det blir flow i spelet.

Jag tycker om att få veta saker i spelet. Jag älskar att plötsligt bli indragen i något, få veta hemligheter som gör att det går upp ett ljus och man fattar hur saker (i alla fall vissa saker) hänger ihop. Och att sedan tillsammans med andra spelare sitta och planera och komma överens om vad vi ska göra och sedan dra iväg och sätta en förhoppningsvis kul plan i verket.

Med flow menar jag dels det jag beskrivit ovan; det spontana – att få veta något och hänga på, spela på det, agera, göra något av informationen tillsammans med andra. Men också ett inre, känslomässigt, flow. När något inträffar och rollens känslor sparkar igång och styr mitt handlade utan att jag tänker.

Jag är också rätt svag för karaktärsspel.
Jag är kanske ingen teatermänniska eller rolltolkare av stora mått själv, men det är underbart att ibland möta någon som är det. På Thulelajvet Maktens Allianser spelade J. fullständigt lysande en jarl som var en arrogant skitstövel, K. har spelat skvatt galen med stor övertygelse på både mitt och andras lajv, S. som är ganska liten och spenslig och ser otroligt snäll och söt ut har kommit inbrakande i polisuniform i en stuga och med auktoritet skrämt samtliga där inne, och T. har spelat fyllbult och vacklat ut i skogen och teaterspytt så det var nästan omöjligt att avgöra om det var spel eller äkta och N. har förhört mig så pulsen ökade avsevärt.

Känslospel tycker jag också ofta om.
Det kan bli så otroligt nära, laddat och känslosamt.
Jag planerar att berätta mer som sådant i kommande inlägg.

Och så, ibland, är det enda jag vill att spela bybo. Bo i hus, umgås med familjen, prata med grannarna, handla bröd i byn, göra upp eld, laga mat, få lite besök, sitta och hantverka och bara mysa.
Jag gillar ganska många sorters lajvande. Vilken sort jag föredrar beror helt enkelt vilket lajv jag ska till och rätt mycket på ”dagsformen”.

Lajvutmaning; 2. Min största lajvtabbe

Hmm, var det här verkligen ett lämpligt ämne att ha redan på andra plats?
Det lär ju vara antingen pinsamt eller svårt för många att skriva om.

Jag vet inte om det är så lätt att välja ut den största tabben heller, så jag ska nämna ett par.

En tabbe på ett lajv som jag själv hade arrangerat var delvis ett tankefel / konstruktionsfel redan från början.
Generellt är det en dålig idé att skapa ett scenario som innhåller ett eller flera ”det här får inte hända”, ”den här vändningen får det inte ta” och framför allt får det inte innehålla villkoret ”vissa människor får inte gå dit”. Det är dömt att misslyckas! Finns det spelutrymmen kommer spelarna att gå dit!
Dels gjorde jag en tabbe under själva spelet när jag gick in och försökte avstyra den vändning utveckligen tog. Typ obra!

En annan tabbe var när jag reste till ett lajv på ett område cirka 25 mil hemifrån.
Jag skulle spela shaman och kunde förväntas behöva röra mig mycket och springa runt mycket i skogen.
När jag och min medspelare var framme på området märkte hon att hon glömt packa sina skor. ”Det är lungt” svarade jag ”jag har packat ner tre-fyra par. Du kan låna av mig.”
Efter hysteriskt letande kunde jag inte hitta någon annan förklaring än att säcken innehållande alla mina skor stod kvar hemma.
Måttligt kul var det.
Vi lyckades låna varsit par, men inget av paren passade egentligen någon av oss optimalt och med så mycket springande ville jag ju ha mina egna ingådda skor.
Jag ringde en kompis och frågade om han kunde åka förbi hemma hos mig och titta om säcken stod utanför porten.
”Ja, jag kan kolla när jag kör förbi där imorgon bitti” svarade han, ”men det blir ju astidigt på morgonen.”
”Hur tidigt?”
”Tja…tjugo över fem.”
”Utmärkt!” sa jag med emfas. ”Det är perfekt!”
(Jag tror inte att han hade väntat sid den reaktionen.)
Han ringde nästa morgon astidigt och meddelade att säcken stod utanför porten. Jag gick från huset i lajvbyn till parkeringsplatsen utanför området – en knapp kilometer. Jag hade blödande skavsår när jag kom fram till bilen!
Gissa om jag var glad att jag hade fattat beslutet att åka hela vägen tillbaka till Stockholm och hämta dojjerna!
Jag körde i ett sträck, kom tillbaka vid tretiden på eftermiddagen och missade första halva dagen av lajvet. Men det var värt det för att kunna gå.

Som kuriosa kan jag nämna att året efter var jag på samma område, men på ett lajv i en helt annan lajvkampanj.
Jag såg mycket noga till att få med mig skosäcken i bilen den gången…
…bara för att en dag in på lajvet upptäcka att jag bara hade ett par ”tofflor” att använda.
Det var när jag gått i dessa tofflor en hel dag och fått skoskav av dem och ville byta som jag upptäckte att jag hade fått med mig en känga och en lågsko av de andra lajvskorna.
Olyckligtvis kunde jag inte ens gå med udda skor eftersom jag fått med mig två vänsterskor!
Då började jag tycka att det hade gått troll i mina lajvskor.
Eller åtminstone att det hade gått troll i mina lajvskor i kombination med det lajvområdet.
Dock gick det utmärkt att gå barfota på det andra lajvet och på kvällen och natten kunde jag till nöds ta till de pälsfodrade kängorna som jag vägrade ha dagtid eftersom det var över trettio grader varmt.
Håhåjaja; låt mig bara säga att efter de här incidenterna ha jag varit maniskt noga med att inspektera, packa och dubbelkolla mina skor när jag åker på lajv!

Lajvutmaning; 1. Mitt första lajv

Det första lajv jag deltog i var ”Spirans gunst” år 2004. Ett lajv i Kastaria, en kampanj som arrangeras av Svarta Galten.
Jag deltog i följet kring Kastarias drottning och jag spelade tjänstefolk.

Jag och en förstagångslajvare till delade tält med en fantastisk tjej som gjorde enormt mycket för min känsla av trygghet på det lajvet.
Hon hjälpte mig innan att nöta in namn och titlar på de övriga rollerna och hon berättade innan spelstart att vi var välkomna att prata med henne ”off-lajv” (dvs utanför spel och roller, som våra ”vanliga” jag) om det var något vi undrade över.
”Det är bättre att ni kommer och viskar med mig om ni är osäkra på något, jag störs inte av det, än att ni känner er osäkra och känner att ni riskerar att säga bort er och störa stämningen för någon annan”
Tack F.! Det betydde så mycket!

Över huvudtaget tycker jag att jag blev oerhört väl omhändertagen av min grupp på det lajvet.
Efteråt har jag förstått att det blev ganska mycket gnissel och oeninghet i den gruppen, men mot mig var alla oerhört snälla, trevliga, generösa och hjälpsamma.
Det där med gruppen var en lite speciell situation faktiskt; jag hade bara kontakt med gruppen och den gruppansvariga innan lajvet. Första gången jag överhuvudtaget såg arrangörerna var på samlingen efter lajvet. 😛

Jag hade kul.
Spelet gick upp och ner. Jag var en lyckligt ovetande nybörjare som bara hängde med i berg- och dalbanan så gott jag kunde.
Det gav mersmak!

Lajvutmaning!

Några av mina lajvarvänner har satt igång en utmaning:
Skriv om lajv. Minnen, erfarenheter, tabbar…

Jag är lite trög i starten, men nu har jag bestämt mig för att vara med. Jag kommer inte att skriva ett inlägg om dagen, men i sinom tid tänkte jag tugga mig igenom de olika rubrikerna.
De är som följer:

1. Mitt första lajv

2. Min största lajvtabbe

3. Vilken sorts lajvande jag gillar

4. Min inställning till hantverk

5. Min favoritroll

6. Min bästa lajvoutfit

7. Ett starkt lajvminne

8. Lajvmisär

9. Vad äter jag på lajv?

10. Min mest episka scen

11. Hur har jag utvecklats som lajvare? (Från jeans till handsydda yllehosor eller åt andra hållet kanske?)

12. Det här lajvet vore awesome om någon arrangerade

13. Lajvragg

14. Att sova på lajv

15. Nybörjarmissar jag gjort

Får se om jag orkar rycka upp mig och lägga upp en länklista på andra deltagare också.

Första gången…

…jag hade roligt på mitt eget lajvarrangemang!

I lördags gick mitt och min kompis lajv av stapeln.
Två deltagare blev sjuka och kunde inte komma. Oturligt nog var det just de två deltagarna med körkort som hade lovat att hjälpa till med matleveranserna.
En skulle köra lunchen och den andra middagen.

Tack vare en helt fantastisk insats från en av de övriga deltagarna fungerade matkörningarna ändå – vi ska tänka ut ett passande tack för det, för den insatsen var ovärdelig.

Det här var det femte lajvet jag arrangerade.
Men det var som sagt första gången jag faktiskt hade roligt.
Om någon frågar mig varför jag har fortsatt arrangera när jag inte haft roligt tidigare så kan jag tyvärr inte svara – för jag vet inte!
(Möjligen har jag gjort det i den fåfänga förhoppningen att det en dag ska bli roligt)

Själv tror jag helt enkelt bara att jag är torsk!
Som en annan lajvarrangör sa; ”Ett lajv är bara ett lajv. Två lajv kan vara en tillfällighet; men arrangerar du ditt tredje lajv är det KÖRT! Då är du fast!”

Jag har arrangörsvirus.
Jag har alltså inget val.
Nu ska jag surfa ut på nätet och leta idéer till nästa arrangemang.

Genomtänkt va!?

Jag vet inte om jag är någon vidare lajvarrangör.
Mitt lajv är om tre dagar och jag har inte en susning om vad jag ska ha på mig.
För en vecka sedan visste jag inte vad jag skulle spela för roll, vad den skulle heta eller ha för yrke.
Låter det inte proffessionellt?
I morgon ska jag gå på loppis och se om jag hittar några paltor.
Önska mig lycka till.

I en annan värld

Jag är helt väck i skallen.
Har suttit hela eftermiddagen och kvällen och brottats med ett 22 sidor långt dokument med personliga intriger inför lajvet på lördag.

Min medarrangör – som är huvudansvarig för intrigerna – ligger däckad i nån magåkomma så det var bara att ta sig verket an.
Fast just nu känner jag mest för att sätta mig i ett hörn och spela läpp.

Det värsta av allt är att jag inte ens blev färdig.
Nya tag i morgon.

Knight in shining armour

Det var länge sedan jag hade så svår skrivtorka som nu.

I helgen var jag på lajv.
Jag spelade riddare. En roll som jag har spelat på ett tidigare lajv också.
Inte riktigt en roll som bara går runt och är ”fina riddaren”.
Den här rollen är en härdad krigsveteran som har blivit avtrubbad och nu är ganska blodtörstig och inte riktigt har känsla för nyanser och att vara finkänslig.
Hon kan sitta och berätta ”splatter” vid banketten till exempel.

Det är inte alldeles okomplicerat att spela krigsveteran.
I alla fall tycker inte jag det.
Inte bara att patrullera och stå på vakt i minusgrader och att rusta av och på flera gånger om dagen.
Det är den där mentala biten; att aldrig vara riktigt glad, att gå runt och vara sammanbiten och fåordig och att hela tiden relatera till krig i samtalen.

Exempel:
”Han har det inte lätt, värdshusvärden; är han borta en stund så är folk över honom som ett pilregn när han kommer tillbaka.”

Just det här lajvet var dock lite lättsammare än de tidigare lajven har varit där jag skulle gestalta krigsveteran, så det blev endel skratt också.
Alltid är det ju någon tokstolle som berättar något dråpligt. Tydligen kan man överleva ett fältslag genom att dyka ner i en gryta med ärtsoppa.
Den berättelsen kunde inte ens min roll låta bli att garva åt.

Och till den som tror att jag har haft en supertung helg och nu är knäckt av att utforska de mörkaste skrymslerna i det mänskliga psyket; icke så.
Det har faktiskt en viss tjusning att spela lite halvpsykad, chocka folk med osmakligheter och markera status…

ANFAAALL!!!

« Older entries