Yäääck!

Nu är avlopp och golvbrunn rensade och hela badrummet städat.

Min partner – som hatar att göra det – är djupt tacksam över att jag gör det. Jag hatar det faktiskt också, men tydligen inte lika mycket. Å andra sidan slipper jag rensa köksvasken.

Jag har hört många säga ”Ja, det är jobbigt att träna, men det är skönt efteråt”. Jag håller inte med. Jag tycker om träningen medan den pågår. Men en sak är faktiskt skönast efteråt och det är efter att ha rensat avloppet och golvbrunnen. Det är nämligen just då som det är längst tid kvar till nästa rensning…

Den vilda jakten på röret

Nyss åkte vi till Ekesiöö.

Vis av erfarenheten hade jag skruvat isär avloppsröret till handfatet och tagit med mig den delen jag ville byta ut.

Killen vi pratade med på Ekesiöö sa att de inte hade någon sådan del och förklarade varför. Grossisten har inte lösa reservdelar längre för att hanteringen blev för dyr – tyckte grossisten.

Vi frågade om han kände till någon annan grossist vi kunde försöka med. Han föreslog ahlsell. De ligger ett par stenkast därifrån så vi åkte dit. De hade inte heller utan summan av kardemumman blev att om jag ska byta så får jag byta ut hela vattenlåspaketet.

Dock upptäckte jag när jag hade rördelen lös och granskade den att rörväggen var tjockare än jag trodde och att det är ett yttre lager plast som har gulnat och krackelerat, men att den inre halvan av rörväggen faktiskt är i bra skick. Så nu får allt sitta kvar som det är tills någonting verkligen går sönder så att det börjar läcka.

Men den där uppochnervända ”koppen” som sitter runt röret nere vid golvet har vi slängt och köpt en ny. Den var ohjälpligt trasig. Inte ens ”Warhammer-superlimmet” hade kunnat rädda den.

Irriterande krångligt

Att laga något som gått sönder verkar inte vara grejen.

I alla fall är det ofta väldigt bökigt att lyckas. Många gånger måste man lägga ner en hel del arbete och energi på det.

(”Det går inte att byta en enskild rördel, du måste byta hela systemet och i och med det kasta massa plast i onödan, är du säker på att du inte vill byta hela handfatet, det ”kan väl vara kul med nåt nytt”)

En sektion av avloppsröret till mitt handfat är ”nästan trasig”. Det vill säga att plasten är gulnad, spröd och har börjat få sprickor. Jag vågar knappt montera isär för att rensa ifall den skulle braka helt då.

Jag vill byta enbart den ”böjen” och behålla resten. Det känns inte ett dugg miljösnällt att kasta plast om man inte måste.

Jag pratade med Bromma Järnhandel – som jag tycker är väldigt bra. Han insåg problemet, men tyvärr har affären inte så stort sortiment av just VVS. Han rekomenderade en badrumsbutik.

Där var jag igår.

Snacka om besvikelse!

Sådan grejer som avloppsrör och ”reservdelar” fanns inte en utplacerade så att man kunde gå och titta på dem. Sådant vill de tydligen att kunderna ska slippa se. ”Usch! Fy! Inte vill man se rör och golvbrunnar när man ska titta på badrum”. De låg på lagret bakom disken så personalen var tvungna att springa fram och tillbaka och hämta.

Hyllorna ute i butiken var nerlastade med spa-produkter, make-upspeglar samt handdukar och tvålpumpar i matchande färgskalor och en massa annat fjolligt krimskrams.

Jag blev expidierad av ett våp som inte verkade veta särskilt mycket om produkterna hon sålde. Här kan man säkert ha åsikter om mina åsikter, men jag hävdar dels att det här är en fackhandel och att man som kund har rätt att förvänta sig fack- / sakkunskaper av personalen, och dels att om man organiserar butiken så att personalen måste hämta varor så måste personalen ha koll på varorna.

Efter det nedslående besöket åkte jag till Järnaffären igen. Beklagade mig lite och bollade idéer. Fick lite fördjupad kunskap om rör och VVS, tips och en ny butiksrekommendation.

Ska åka dit senare idag.

Ps. Det kursiverade citatet innom parentes ovan har faktiskt ingen sagt till mig. Det är en ironisk sammanfattning av vad jag upplever är den i allmänhet rådande attityden hon många.

Pysseldag

Dagen började segt.

Dotter var kymig i halsen och fick stanna hemma. Vi somnade om, vilade, tog sen frukost och var allmänt slöa.

Sen tog det plötsligt fart.

Jag röjde upp i köket för att kunna hålla till på diskbänken och våttova ull. Dotter vill ha en stolsdyna att ha i skolan. Jag hade lite kardad ull hemma som tur var, annars hade jag fått vänta för kardorna ligger i textilverkstaden på kursen.

Jag ska kanta den med langettstygn (tror jag det heter) och brodera något på den också. Men nu ligger den fortfarande och torkar.

Sedan började jag sy ett kritfodral som barnet ska ha i skolan. Det är inte riktigt färdigt. Det är bandkantat och ihopsytt, men jag ska sy små ”kanaler” eller fack också. Ett för varje krita. Det ska få plats 16 kritor.

Vid symaskinen hade jag sällskap av en nåldyna som jag fått ärva efter mormor.

När jag fick syn på den här nåldynan hos mamma och pappa fick jag tårar i ögonen. ”Åh, mormors nåldyna”

”Den tog jag till dig när vi gick igenom mammas och pappas saker” sa mamma då ”Jag trodde att du kanske ville ha den”

Jag gråter fortfarande över det ibland.

Nu i kväll har jag varit på Hathayoga.

(Samt försökt uträtta ett ärende, men det ledde bara till frustration så det tar jag i ett annat inlägg.)

Just nu är jag väldigt ”gråtig”. Snyft.

Pysselkväll

Vad gör Ekomuppen när partnern säger;

”Älskling, nu behöver vi verkligen byta glödlampa i taklampan i vardagsrummet. Den är så slö nu att den nästan inte ger något ljus alls.”

Byter Ekomuppen glödlampa?

Nej. Ekomuppen kör igång världens Projekt

I taket hängde en ganska stor rislampa. Eftersom den var så stor hade den genom åren åkt på ett antal smällar och var därför trasig på flera ställen. Jag har länge planerat att byta ut den.

Dessutom har jag tänkt montera upp ännu en taklampa i vardagsrummet. När barnen fick sovrummet för sig själva och jag flyttade in mitt sovrum i lägenhetens matrum var vi tvugna att flytta matplatsen till vardagsrummet, och jag vill ha en lampa över bordet.

Sagt och gjort; Jag plockade ner rislampan, monterade upp den jag ville ha i stället och sedan tog jag cykeln och brände iväg till järnhandeln och tjackade sladd, strömbrytare, stickpropp och sladdhållare. När jag var där lyckades jag dessutom med konststycket att komma ihåg att vår äggklocka gick sönder i helgen, så jag köpte en ny. I metall. Jag gillar inte plast.

Hemma kopplade jag ihop den gamla armaturen med den nya sladden

Den där ”koppen” eller vad det kallas som sitter på sladden närmast taket på en hängande lampa och döljer takkroken och annat jox hade spruckit. Jag funderade på en ny, men kom sedan att tänka på superlimmet vi använder till Warhammer-figurerna i plast. Det borde funka på en plastkopp.

Och voila!

Sedan var det dags att sätt upp en takkrok. Det fanns ingen där lampan skulle hänga.

Det betyder borrning. Jippi!

Ett par av mina favoritverktyg plus en liten krok och en liten plugg.

Borrhammare av märket Ferm.

Hammaren har jag fått av min snickeri-fröken. Hon hittade en gammal hammarskalle och tog vara på den. Sedan tog hon med den till verkstaden och tillverkade ett skaft. Så frågade hon om jag ville ha den.

Jag tyckte det kändes lite snett; ”Ska du inte ha den själv nu när du har gjort i ordning den så fint?” undrade jag.

”Nej, jag drunknar i verktyg” svarade hon och fortsatte ”Min pappa är byggare så jag får hur mycket som helst. Dessutom blir min pojkvän galen om jag kommer hem med mer.” Hmm…varför kändes det så välbekant…

Åter till saken; Jag satte ihop armatur och skärm, i med glödlampa, hängde upp, fäste sladden, monterade på mellanströmbrytaren och stickkontakten.

Klart!

Jag fick släcka den närmaste lampan när jag skulle ta kortet. Annars blev det så kymigt motljus.

Kanske inte världshistoriens mest elegabla lösningar, men det funkar. Och det är tillräckligt prydligt.

Ps. Ingen textilkurs i morgon fick jag veta i morse. Kursledaren är sjuk.

Ps II. Naturligtvis, när jag skruvade i sista skruven i sista momentet av hela projektet så slant jag, satte mejseln i handen och drog blod. Hoppas att lampan kommer att fungera bra nu när den har fått sitt blodsoffer…

*trummvirvel* Ekomuppen presenterar…

Björnstek!

Så kommer då rapporten om björnsteken som utlovat.

Förberedelser; I tisdags rensades köttet från fett och hinnor. Så knöt vi ihop steken med snöre.  Vi hackade gul lök, purjolök och morötter lade dem tillsammans med steken, mortlade enbär och vitpeppar i en stekpåse och hällde på öl.

I receptet stod det att steken skulle ligga i denna marinad i ett dygn. Flera andra recept vi tittade på rekomenderad två dygns marinering. I vårt fall slutade det dock med tre dygn på grund av bortresning. (Jag kan säga så mycket som att det absolut inte var till någon nackdel.)

Tillagning så; Vid marineringstidens slut öppnade vi stekpåsen och tillsatte salt. Saltet ska alltså inte vara i medan den marineras. Då får man troligen rimmad björn.

Vi ugnsstekte genom att låta steken vara kvar i påsen med allt guck den legat i. Stekpåsen lade vi i en ugnsform. I stället för att ösa steken så vände vi på påsen några gånger under tillagningen.

Björn måste genomstekas ordentligt; minst 80 grader i innertemperatur. Björnkött kan innehålla trikiner och dessa måste man få kål på. Antingen genom att frysa köttet så det håller -20 grader eller kallare i 3 dygn eller längre eller genom upphettning till minst 80 grader. Vi gjorde bådadera, även om infrysningen snarast berodde på att vi inte hade möjlighet att tillaga den direkt.

Nåväl; Efter ugnsstekningen tog vi ut allt ur påsen skilde stek och guck åt, lät svalna, lade steken i folie och resten i en burk till nästa dag.

Nästa dag; Silade bort grönsakerna från stekskyn. Stekskyn utgör basen i såsen. Man tillsätter crème fraiche och kryddar med salt peppar och gelé. I receptet stod det rönnbärsgelé, men vi använde vinbärsgelé som hade den stora fördelen att vi hade den.

Rotsaker i ugn; Vi skivade potatis, kålrot, morot och rotselleri, penslade en långpanna med olivolja, bredde ut rotsakerna och ringlade över en blandning av 4 matskedar flytande honung och två matskedar soja.

Björnsteken skivades och skivorna värmdes en stund på eftervärmen efter rotsakerna.

De ingridienter vi använde är ekologiska – även om det inte står deklarerat på alla. Gelén är till exempel hemkokt av min mamma som gjort den av vinbär från egen trädgård. Viltkött är av naturliga skäl inte heller KRAV-märkt.

Servering!

Steken var otroligt fin i köttet. Mör, saftig och välsmakande. Vi hade läst att björnkött ofta har en bitter smak och man kunde ana en lätt bitter ton, men smaken var mild och angenäm. Och spännande. Det hade en mycket tydlig viltsmak.

Den söta smak som de honungsglaserade rotsakerna och vinbärsgelén gav bröt av jättefint mot köttets smak.

Vi drack alkoholfri majsöl till vilket passade jättebra.

Efterrätt; Lejonet & Björnen:s (kul va!?) lingonglass med en klick vispgrädde på. Hmm, den här måltiden kändes faktiskt nästan oförskämt fin.

Måste man gå och bikta sig om man äter bättre än gudarna?

Efterlängtad förmiddag

Idag hade jag en riktigt skön förmiddag.

Jag vaknade klockan nio, åt ekologisk fil och rättvisemärkt frukt- och nötmüsli, packade velourbyxor, mjukiströja och ekologisk yogamatta och drog till gymet.

Jag var på ett 1½ timmes Hathayoga-pass.

Det var ljuvligt att få arbeta igenom hela kroppen och alla musklerna, avsluta med avslappning under filt och sedan duscha med ShowerGel från BIOselect.

Jag cyklade till och från gymmet i det friska, fuktiga grådiset.

Kändes bra.

 

 

Jackpot!

Jippi!

Jag hittade just en Ubuntu-blogg. Den länkade i sin tur till flera andra bloggar med samma tema.

Just nu är jag på tok för trött för att kunna tillgodogöra mig någonting överhuvudtaget, men jag bokmärkte rubbet.

Sedan kan jag ha Ubuntu-orgie.

Ingen sopig dag alls

Idag har jag äntligen känt mig lite gladare och haft lite mer ork, lust och vilja att göra saker.

”Operation sopor” har avancerat riktigt bra idag. Vi tog en promenad i solskenet till återvinningsstationen. Samtliga sopsorter fick följa med; papp, plast, metall, glas och tidningar.

En befrielse att vara av med det och veta att det är på rätt ställe.

När vi var påväg såg vi en fladdermus som flög omkring i cirklar mellan husen och trädtopparna. Ganska överraskande måste jag säga för det var forfarande strålande solsken och ljusan dag ute. Vi stod och tittade på den ett tag (tills vi blev yra i huvudet av att stå och titta uppåt)

När vi kom hem organiserade jag nya återvinningspåsar.

Städade i köket, diskade, kaffesump och teblad ner i ”komposten” / masklådan, tog hand om krukväxterna, skrev shoppinglista och drog och handlade.

Sedan mat. Den ska få ett eget inlägg.

Ekogodis

Dagens lördagsgodis hittade vi på Engströms vid Nockeby Torg.

Den hade en intressant och spännande smak.

Ofta är mjölkchoklad ganska söt i smaken, medan mörk choklad kan ha en lätt ”bitter” anstrykning beroende på lägre sockerhalt. Jag tycker bättre om den då jag ofta upplever mjölkchoklad som för söt.

Den här hade en smakblandning av mjölkchoklad med ganska söt smak och kaffe och kardemumma som gav en lätt bitterhet som bröt av alldeles underbart mot det söta.

Vad mig anbelangar var det här en fullträff!

(Och särskilt till kaffet…)

« Äldre inlägg